Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Hedniska Tiden - Hedna-Tidehvarfvet efter Olof Trätälja - I. Om landets beskaffenhet vester om Klara elf, och dess styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 HEDNA-TIDEHVARFVET
Olof var än i sin tid för mycket upplyst att visa någon
slags besynnerlig vördnad för allt det skrock och all den
vidskepelse, som den hedniska gudstjensten innehöll. Han torde
snarare ansett sådant med förakt och förmodligen har han mycket
lamt handterat sitt öfversteprestembete. Mer behöfdes ej att
uppreta de hedniska offerpresterna till att inbilla en lättrogen
menighet, det ingen god årsväxt stod att vänta, så länge de
hade en så gudlös konung.
Allmogen, som ej visste af Gud, trodde presterna i hans
ställe: de rusade derför i ifvern åstad och påtände konungens
gård, så att han blef lefvande bränd åt Oden till en god
årsväxt, då han antingen var utan försvar eller kringränd af
myckenheten, som förmodligen kommit från någon offerfest vid
Gillberga till Hjelleskata eller någon annan konungens gård ej
långt från Venern.
En uppretad menighet, som rasar i sitt förvett, brukar
merendels snart märka och ångra sin villfarelse, sedan första
ifvern är förbi och hettan svalkad. Så skedde ock här.
De hade gerna skaffat nytt lif i sin konung, om de kunnat,
sedan de började besinna, hvad han utstått för deras föräldrar
och dem sjelfva, med hvilken vänskap och kärlek, han
omfamnat dem alla, och af hvad oskälig anledning de skaffat
honom ur vägen.
Men de gjorde, hvad de kunde. Den äldsta sonen togo de
till konung. Liket uppsökte de i askan och satte det i en så
stor och hederlig Ättehög invid Sifhälla bro, som någon
konungagrafhög i hela riket ”!). Efter den tidens skaldekonst fick han
ock en grafskrift ”).
Utom Turkiet och Pohlen är nu intet kejsare- eller
konungahus i Europa, som ej härstammar från Olof Trätälja (Tab. N:o 2).
Våra historieskrifvare äro så skiljaktiga om tiden, när
Olof Trätälja lefvat, att det är största möda leda sig till ljus.
Efter Hvitfelds mening var hans måg, Olof Fracke, konung i
1) bv. Linne. V. G. resa.
> Och Olofs kropp Elden förtärde
Emellan Venern Och den vida skogen;
Det lågande bålet Brände tillika
Svea konungens Kläder och värja:
Så Upsala konungens En slägtinge
Miste der sitt lif Länge sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
