Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Hedniska Tiden - Hedna-Tidehvarfvet efter Olof Trätälja - III. Om innevånarnes beskaffenhet och lefnadssätt i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 HEDNA-TIDEHVARFVET
en så rå och okunnig menighet, som han den tiden lär hafva
funnit för sig. Det skall hafva skett 8297"), då Geirstada Alf
regerade, men ovisst i hvilken del af landet han varit eller om
han predikat både öster och vester om Klara elf.
Man kunde förmoda, att de brehmiska och engelska lärare,
som efter honom kommo till norden, äfven sträckt sin omtanka
till Värmland; men man saknar dervid bevis på mer än 100
år och våra förfäder lefde i ett dubbelt mörker, så att de ock
slogo ihjel en man vid namn Thorger, hvilken för afsigter eller
af nit vågade säga dem vägen till himmelen ”).
Denne Thorger lär hafva varit densamme, som egde Olof
Tryggvassons halfsyster, Ingrid, till hustru och bodde i Viken,
så att han ej hade lång väg till Värmland.
Olof Tryggvasson var ganska nitisk att utbreda
christendomen i Norge. Ovisst om han sökte öfvertyga folket om den
nya lära, han ville påtruga dem; men antingen skulle de dö,
hvartill han uppfann tusende grufliga sätt, eller skulle de låta
döpa sig.
Ibland de lika ifriga apostlar, han vann för sitt ändamål,
var äfven Thorger en. Thorger hade sjelf blifvit döpt af
konungen och hjelpte honom sedan att med eld och svärd, kraftiga bevis!
fortplanta christendomen. Såsom värmländingarnes granne lär
han hafva trott sig göra Gud en tjenst med att otidigt och
utan foglighet omvända dem; men de stodo med så domväldiga
skäl ej att öfvertyga, utan då han med mun och vapen
predikade för dem om evigheten, sände de honom i förtid dit och
en vidskeplig efterverld gjorde honom till ett helgon, som länge
dyrkades både i Värmland och Norge, fast han i sin lifstid lär
på båda ställen ingenting uträttat, om icke att gifva dem en
afsky för christendomen.
Vid de många färder, som denna tid anställdes från Norge
till England, der christendomen redan flera 100 år varit i flor,
kan man skäligt förmoda, att både norska och värmländingar fått
något slags begrepp om honom; men folket fann ändock
rådligast att qvarblifva i sitt mörker. Deras förfäder hade i
1) Lagerbring 1. c. pag. 25.
”) Torfeeus Tom. IV pag. 172 omtalar, att detta helgons graf blef af
värmländingarne visad för kon. Hakan i Norge vid gården Strand, hvarom
framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
