Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Hedniska Tiden - Hedna-Tidehvarfvet efter Olof Trätälja - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 HEDNA-TIDEHVARFVET
mätt förut och ändå taga bror sin med sig, för att kunna kasta
denna sten.
5) Jösse (Göthes) härad.
Vi hafva redan nämt, att en Göthe med Vestgöthar här
först uppodlade landet. Berättelsen lär troligen hafva kommit
deraf, att Göthe varit vestgöthe och kanske haft några
landsmän i följe; men att största hopen varit skåningar skall af det,
som nu följer, tydligen visas.
Öfverst i Skåne ligga 2 härader: Östra och Vestra Giöinge!).
Dess ’innebyggare äro i all ting de andra skåningar olika och
kunna ej en gång trifvas med dem i umgänge. Språk, seder,
klädedrägt, sinnelag hafva de hvarken med skåningar eller
småländingar lika, och icke i hela riket utom med jössehäringar
allena, såsom ock namnet på deras stambygder äro af en
upprinnelse, och på deras språk är ingen märklig skillnad ”). Både
män och qvinnor äro hos begge lika klädda ?); lika äro de till
sinnelag ”) och uppförande, så att ingenting är vissare, än att
de äro af en stam ”)
I Jössehärad äro få minnesmärken efter hednatiden, dock
så många som behöfs att visa, det äfven då var här folk.
Kjöla och Eda omtalas på ganska många ställen hos våra
gamla häfdatecknare, och emedan större delen af Eda (Eibe)
låg på tolfmilaskogen "), så kan man sluta, att der var långt
!) Jag införer här mest efter orden de tankar, som den vittra prosten i
Sillerud Mag. L. Tranceus kort före sin alltför tidiga död härom behagat
meddela mig. Han egde derutinnan så mycket mera insigt, som han, ehuru sjelf
född värmländing, dock var uppfostrad i Giöinge.
>, När jössehäringen e. g. säger avighajt säger giöingen avighojt, evighet.
3) Manfolken: svarta jackor, gjorda på ett sätt med remsor af
klädeslister till midjan, gröna, blå eller bruna; stora utsydda skjortkragar utan
halsdukar. Qvinfolken: svart kappa och tröja, gördel om lifvet beslagen med
silfver-, metall- eller tenn-brasor, lärftshufva på hufvudet; men pigorna bart hår,
flätadt, lindadt med vackra band, som stundom hänga nedåt ryggen, stundom
äro hopvalkade som en krans eller krona.
+) Begge högdragna, men hederligt sinnade; tjena gerna sin nästa och
gifva honom för intet både mat och dricka, om han är höflig. Båda folkslagen
äro raska och tilltagsna och icke nödbedda, när det kommer an på blodiga lekar.
Jössehäringen är en förskräckelse på alla marknader i Värmland och så är
glöingen i Skåne. Begge äro idoga och mycket utom sig. Bådas land är
bergigt, men arbete, handel och vandel gör. att födan sällan tryter.
>) Deri är jag dock skiljaktig med Hr Prosten, att han håller giöingarne
för en utflyttning från oss och jag af ofvan anförda skäl tvertom.
") Prem. Ingen. Marelius Vetensk. Academ. handl. 2 qvart. 1771.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
