Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - III. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
tidehvarf uppkom !), tog likaledes sitt första stamhåll i
Värmland. Äfvenså har Läma-ätten i denna tid här haft mycket
att säga och Stråhle-familjen, Oxenstjernor, Lange och flera icke
mirdre, som vi framdeles få se. Att Bondeslägten haft stora
gods här i landet, bevisas nogsamt deraf, att konung Sverres
i Norge gemål, drottning Margaretha Bonde, kon. Erik Heliges
syster, i sin lifstid nyttjade många sådana här oklandradt; men
vid hennes död 1205, då Sverker II regerade iSverige, lär man
hafva varit betänkt att indraga dem till kronan, emedan hennes
måg Filip, Baglernas konung, icke tordes resa uppenbart utan
förklädd under namn af Halvard Hvide, då han derifrån skulle
hemta alla lösören ?). Man kan väl tänka, att kyrkor och
kloster ej blifvit förgätna, sedan godsen kommit i kronans
händer; men hvilka och hvarest de varit, blir svårare att säga.
Vi behöfva ej föreställa oss Värmland så fattigt på folk i
detta tidehvarf, som man i allmänhet cljes trott. Man får lätt
andra tankar, då man besinnar, huru många rekryter landet
kunde tillsläppa i Björkebenernas och Ribbungarnes härar och
ändå norska rådet fann sig föranlålet att afråda konung Håkan
Håkansson till krig emot värmländingarne, som NB. utgjorde en
så stor myckenhet folk)?).
Sedan nöden dref kon. Magnus Ladulås till större
behofver, än hans företrädare haft, hvilka allt intill hans tid haft
nog af Upsala öde, upptänkte ständerna på riksdagen, som
hölls på Helgeandsholmen i Stockholm 1282, utvägar att häfva
desamma och stadgade bland annat, att alla stora floder, som
föllo i Venern, skulle höra konungen till, och ifrån den dag
måste landets innebyggare gifva årliga afgifter för sina fisken i
Ladulas och Grimsten Folkunge. Brefvet är skrifvet i konungens namn. Der
nämnes Ramsuna-Boa och Vermaskor, som kunde tydas för Ramsunds Bro
och VFermskog vester i Värmland. Men andra omständigheter visa att här
menas Ramundaboda i Nerike och med Vermskov den sedan s. k.
Visnuwmsmoen och Lethstigen eller öfverlefvorna af det forna östra Värmland.
1 Sigurd Ribbing, son af Erling Stenvägg och farfader till Sigvid.
stamfader för RFibbingeslägten. uppehöll sig mest i Värmland, under det han
täflade med Håkan Håkansson om norska kronan (v. Dalin pars 1 Cap. 6
& 3) och säledes är troligt, att han här egt gods, som sedan följt slägten åt.
i ”) v. Dalin 1. ce. Det är icke otroligt, att dessa hemman varit arf efter
Ake Bonde i förra tidehvarfvet och att Bonde varit Akes slägtnamn, ty
hvarför har Sturlesson eljes icke utmärkt andra odalsmän, dem han omtalar, med
Bondenamn ?
2?) Norske Kongers Chrönika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
