Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - III. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
När konung Valdemar blef fången och tillbakaförd till Hofva,
säger HRimkrönikan om sjelfva Visnumsorten:
The rijdu för, som vägen kunno,
och således lär vägen icke hafva varit mycket uppbanad, när
man måste betjena sig af vägvisare i slätaste delen af landet.
Historien gifver oss icke anledning till några allmänna
farvägar i denna tiden mer än från Agnebro (Gullspång) till
Edaskog och Dahl; men hon tillåter oss ej heller att om dem fatta
några präktiga begrepp, ehuru det var en nödvändig följd af
christendomen, att rägar rödja och broar bygga”).
Den förra vägen reste Sigvater Skald, då han var utsänd
med det följe, som skulle utspana Olof Skötkonungs sinnelag
emot Olof Hel ’ Han drog först öfver Edaskog, sedan ungefär
samma kosa, «n nu för tiden är banad: öfver Skärmnäs sund,
Frykfors, Klara elf, genom Väse och Ölme härader samt
Visnum, kom slutligen med mycken möda fram till Hofva och
vidare till Ragvald Jarl i Skara. Öfver elfvarne hjelpte han
sig så godt han kunde med ökstockar ”), så att hvarken
Gullspångsbro eller andra broar förmodligen voro till. Olof Helige
for samma väg då han flydde till Norge. Han kom fram i
Vadsbo, som deraf tycks hafva fått sitt namn, att ett vad,
ännu kalladt Varan, var i Gullspångs elf emellan Skagern och
Venern, der man vissa tider på året kunde komma torsskodd
öfver och alla tider rida”).
Den senare vägen till Dahl reste konung Birger med sin
krigsmakt 1305, då rimkrönikan säger, att han med så mycken
1) Botins utk. till S. H. p. 224.
”) Sigvater sjöng om denna resa en vidlyftig visa (Heims kr. pars 1
p- 507).
?) Detia låter sig ännu göra isynnerhet vid litet vatten, ehuru Skagerit
i mannaminne har skurit ut och gjort en liten sjö af den smala rännil, genom
hvilken han förut utföll (se sid. 9. Mattes Kättilmundsson menade icke annat
än detta Vad, då hert. Valdemar förestälde honom svårigheten att komma
öfver elfven, sedan kon. Birgers folk nedrifvit Gullspang:
»Herr Matltcs sade: sva framt att jak lefvor
»Än tha the hafva hona (Bron) bränt
»Jag skall deröfver, thermed änt.
»Om jag finner thera et vad.
»Jak söker dem bade stad. (Rimkrön.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
