Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - III. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE DIGERDÖDEN. 117
möda kom fram !). Då var Gullspång bygd under namn af
Agnesbro ej långt från Agnesholm och Angelshamn, men Gylfes
spång var ännu aldrig namngifven i någon Atlantica. Bron
blef vid denna tid nedrifven af konungens folk.
Byggnadskonsten var i denna tid usel öfver hela riket och
således äfven i Värmland, fast man derpå ej har flera bevis,
än lemningarne af deras ofantliga stenbyggningar vid Saxholms
och Asa slott. Vi kunna dock lätt föreställa oss, att de
ringare icke hafva bott med mycken beqvämlighet, när sådant
saknades hos sjelfva konungarne. Olof Haraldsson Kyrre var
den första, som lät göra ugnar och skorstenar och stenlägga
golfven i husen. Gaflebänk och bord hade han dock haft förut,
men ovisst om sådant fans i torparekojor och detta var
omkring svenska konung Håkan Rödes tid”) eller för 700 år
sedan.
I de flesta härader och socknar voro väl qvinfolken något
öfvade med spinnrocken och väfstolen, dock lär det ej hafva
stigil till någon höjd. I gästabud brukades flatkakor, men i
hvardagslag tunnbröd af hafra.
I stället för att christendomen skulle förbättra folkets seder
och tänkesätt, håller jag före att de blefvo mer förderfvade.
Förut följde de naturens lagar och gingo deruti så långt, som
förnuftet kunde leda dem; men nu blef allt uppfyldt af munkars
skrock och vidskepelser, så att förståndet blef tjockt af mörker
och förnuftet måste tiga. Men en gruflig pest öfversvämmade
oförmodadt hela den då bekanta verlden ?) och gjorde äfven i
Värmland en så stor ändring omkring 1350, att vi der måste
!) De drogo genom Värmelanda (från Agnabro)
Och hade möda och mycket qval
Förr än the kommo bort till Dahl m. m.
?) Norsk. Kong. Chrön. p. 383.
3, Denna pest har i Sverige fått ett allmänt namn af Digerdöden. men
kallas ock i Värmland Deqermansdöden och Fläckdöden. emedan de, som dogo,
fingo förut fläckar på kroppen, då sedan intet hopp var om lifvet. Den är ock
bekant under namn af Svarta döden och i Norge blef han kallad stora
mandöden, hvarom jag eger biskop Halvards i Opslo ortginalbref på gardar i
Fideskogs och Bergs socknar i Solöar 1367 och 1369, som hade legat i öde
fra stora Mandaudhänom. Atminstone hälften om icke mer dogo nu ut af
alla menniskor och munkarne gjorde till äminnelse häraf på sitt fintliga vis
en latinsk vers, hvilken skall utmärka årtalet: MCCCL. Rostrum,
TriCrumbrum, Spint longum, maxima pestis. 35 år förut eller 1313 var så stor pest
och hunger, att en tredjedel af allt folk i Ewropa dog bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
