Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - II. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 155
i goda år så öfverflödigt, att de haft afsättning dermed
utomlands, emedan bergslagen var ännu icke bragt i flor, ej heller
låg beqvämligt till för alla och ingen ordentlig köpstad fans i
landet. Sill och salt köptes från Götha elf och Norge. Fiske
och skjuta gjorde ock nu godt understöd till folkets bergning.
Isynnerhet kunde de både inrikes och i Norge hafva afsättning
med fjäder och skinnvaror, utom eget husbehof. <Persbergs
grufvor blefvo ock nu upptagna till bergslagens tillväxt.
Egna marknader hade folket hemma i landet, der de
åtminstone af sina egna produkter kunde byta vara i vara. I
Tingvalla höllos sådana om midfastan, då äfven hölls vapensyn
och räfsteting, Pehrmessan, Brittmessan och Lucie dag; i
Sulvik Korsmessan och Mormessan; vid Sefflebron, Knusesund eller
Brobacken om Mormessan; vid Bro i Varnurn 20:de dag Jul
och Mattsmessan om hösten. Dessutom hade bergsfolket 2:ne
villkorliga marknader på Brattfors hed och vid Nora kyrka?)
1 Vestmanland, der de mötte bönderna, som tillförde dem ätande
och nötande varor och gåfvo dem igen Osmundsjern eller ock
penningar, hvilka de förmodligen till större delen fingo från
Tyskland och Lubeck.
Såvida man betraktat våra förfäder på den sidan, att
naturen är nöjd. när han har sin. utkomst, så fans troligen den
tiden få fattiga i landet; sådana, som lågo sina medborgare
till last. De hafva ändå varit några, men man drog omsorg
om deras försörjning. Trenne gårdar i Näs härad och Bro,
Huggenäs och Botilsäters socknar anslogos till deras underhåll
1423. Gjorde dessa tiilfyllest, kan man säkert säga, att våra
påfviska stamfäder på visst sätt lefde ett lyckligt lif. De
sluppo se allt det elände vi öfverlefvat.
Vägarne voro nu som 1i förra tidehvarfvet merendels usla
och svåra att färdas. På ganka få ställen kunde man komma
fram med kärra, hvarför ock sådana åketyg voro ganska rara”),
och vagnar visste man alls intet af. Inga gästgifvaregårdar
voro inrättade, och det sämre folket gick som mest till fots,
då angelägenheten dref dem någon väg; men när de
förnä
1) Denna omtalas redan 1422, men har förmodligen varit till förut.
Härifrån förde köpmän varor till krambryggan vid Persbergs grufvor.
2) Det är icke mycket öfver 100 år, sedan allmogen i Visnum blef vid
vite pålagd att skaffa sig kärror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
