Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - III. Om religionen och gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
dag, för han åt eller drick, han skall vara skiljd från pina och
helvetes nöd, med Guds ord, Amen ?).
En aftonbön, äfven på svenska:
Jag lägger i vårs Herres tröst, Korsa gör jag för matt
bröst. Signe mig sol och signe mig måne och all den frögd, som
jorden bär. Jorden är min brynja och Himmelen är min sköld
och Jungfru Maria är mitt svärd, Amen ?).
Ännu en annan alftonbön:
Jag gör det helga korstecken för mig, som vår Herre Christ
sjelf gjorde för sig”).
Åter en svensk aftonbön:
Nu jag går till sängje, med mig har jag Guds engle; tolf
te hand och tolf te fot, tolf te hvar ledamot”).
Dessa tre måste hafva varit deras troshekännelse:
Inkom domen i dejom, påte på tömtom, ärnom tärnom Jesu
Christ, karlevagn äro förvisst, karle Christ, förutan brist; karlen
var en sångtor, in kom Nils i påltri, Amen.
En annan:
Arne tärne, Gudi tjene, danma såd, Arne Nisi, du ka den,
son a selfbroa, Amen.
Annu en annan:
Ärom, tärnom Jesum Christ, inkom domen i Näs, skjöt i
vik, vik i kå, kå 1 Christ, sång i tårom, påt på tömtan, Gudi
tjena, danmans son, duk i deras son, af vår selbroder, Amen”).
1) Herr Direktör Em. Geijer har påfunnit denna i Elfdalen, hvarest
isynnerhet i Dalby det mesta munkskrock längst bibehålit sig.
?) Denna har välbemälde Herr Direktör påfunnit också i Elfdalen tillika
med trosbekännelserna.
”) Sal. konstinspectoren Bransell hade lärt denna i Väse härad.
t) Herr Mag. Sv. Rolander har hört denna i Brunskog.
5) Man kan lätt finna huru alla dessa tre äro förvända af det apostoliska
Credo på latin: In kom domen i déjom, påte på tömtom = Credo in
Dominum Deum, omnipotentem; Arnom tärnom = in ceternum; sångtor —
sanclorum; in kom = Communionem o. s. v. Till ett bevis kan jag här ur
nyare tider anföra ett exempel, huru allmogen kan vränga främmande ord.
Bönderna i Olme härad hörde några gånger sin Comminister, Herr Collin,
sjunga den bekanta versen: Gaudeamus igitur juvenes dum sumus! Post
molestam senectutem nos habebit humus. De lärde den strax efter, så att
den blef deras dagliga gästabudsvisa, men med ett annat uttal: Gaudegamba
sebedo, jul ä näst ve sommer (eller: du är just densamme), pass på
dimbam, sebedo, rättnu så bli vi tomme. Hvem skulle kunna drömma till, att
detta vore latin, som icke hört det på stället till sin första upprinnelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
