Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - III. Om religionen och gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFETR DIGERDÖDEN. 159
Att läsa bort sår m. m.
Vår Herre J... rider öfver hede, Där möter han den lede.
Hvart skall du hän? sade vår H. J. Jag skall åt kött att suga
blod. Nej, jag förmenar dig. Du skall ur ben och i kött, ur
kött ock + skinn, ur skinn och ända åt helfvetes pina, genom tre
namn m. m.l).
Att döfva verk:
Vår H. J. rider in på kyrkogård, der döfde han både verk
och sår: J... somnade, verken domnade; J... vaknade, verken
saktnade, genom tre namn, m. m.
En del af folkets gudstjenst isynnerhet de förnämares och
rikares bestod ock i att gifva till s. k. heliga bruk det
förnämsta af allt, hvad de egde. Således måste mången ung
flicka hemligen sucka inom klostrets murar, som hellre sett sig
inspärrad i en älskares armar; så insveptes månget
generalsoch ministerämne i munkkappan och så gjordes många barn till
af deras rättmätiga arfgods till kyrkor och kloster.
Alla skrock och vidskepelser, som de kringstrykande munkar
inplantat hos godtrogna gummor och enfaldiga barn, kan man
lättare föreställa sig än beskrifva, då en stor myckenhet intill
vår tid ej hunnit att utrotas. Onödigt är uppräkna alla; men
här äro några, dem man kan anse såsom den tidens Cateches,
efter de hade ingen annan:
I. Vid gittermål och bröllop.
Ej må man möta sopor i dörren, om man vill bli gift
det året.
Om en flicka och gosse äta af en och samma beta, bli de
kära i hvarandra.
Midsommarsnatt skall man lägga 9 slags blomster under
hufvudet; så drömmer man om sin fästman eller fästmö och
får se densamma.
1) Denna och den följande påfann jag i Gunnarskog skrifven af eu, som
långväga var ombedd att hjelpa. men kunde ej komma i egen person. Folket
satte icke mindre tro till dessa lappar än en gumma på Dahl till en sedel, som
en sockendjekne gaf henne på hennes anmodan att hjelpa, det hennes kalfvar
skulle blifva lifliga:
Hvita kalfvar och röda
De som ej vilja lefva få bli döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
