Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - IV. Om landets höfdingar, fogdar, lagmän, prostar och andra märkliga män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 169
rättelser, de flesta af intet annat värde än att öfvertyga oss,
det våra förfäder haft litet nog att sysselsätta sig med och att
de låtit nöjda verlden bullra utom sig, endast de fått lefva
orubbade i sitt tysta. Hans hustru skall hafva fört
barnsängsgröt varm från sitt hem till en grannqvinna i Sölje längst upp
i Elfdalen öfver 6 eller 8 mil, då hon åkt med släde efter en
elg, hvilken likväl störtat under hemvägen på Elgsjön ej långt
från Hökesberget. Ulle skall hafva egt två bröder, af hvilka
den ena bygde och efter sig namngaf Haborshytta invid
Nordmarks grufvor; den andra bodde vid Saxeknute, ett berg på
gränsen emellan Värmland och Vestmanland; några nämna ock
Verme Bonde för hans bror.
Ulles son skall först hafva fått tillstånd att bo vid
Hulteby, men måste sedan flytta till Bolgehytta och blifva bergsman.
Trenrie döttrar skall ock Ulle hafva haft. Den ena ärfde
Hollerud eller Ullerud, den andra skall hafva fått ett hemman icke
långt derifrån, som nu kallas Prestgården och för den tredje,
stackars flicka! åt hvilken gubben förmodligen i den tidens
förödelse icke tidigt nog lär kunnat skaffa man, bygde han ett
kloster, af hvars murar sedan MNedra Ulleruds kyrka skall hafva
blifvit vidbygd. Från denna slägt härstammar förmodligen
Bondefamiljen i Sverige allt intill vår tid.
Verme Bonde skall hafva varit den förnämsta, som i
Vermskog öfverlefde digerdöden och åt den sidan varit Ulle Bondes
närmaste granne. Kan väl ske, att de blifvit ansedda för
närmaste grannar, såsom de der haft begrepp redan i den tiden
att lägga de öfriga bönderna under sig, likt de nuvarande norska
husmän eller en del al våra herrgårdstorpare.
Thure Kettilsson var en af de förnärnsta värmländingar,
som satte sig upp emot Carl Knutsson i upproret 1438. Han
hade dock icke bättre lycka än Jösse Hanisson och Torsten
Ingelsson; ty han blef fången och till lifvet straffad !). Månne
han icke var en Vase eller Puke?
Skulle man för öfrigt räkna en hop adelsmän för
märkliga, efter deras namn på ett eller annat kalfskinnsbref blifvit
räddadt från glömskan; så finnas de igen vid sina bostäder
under häradernas beskrifning längre fram.
1) Prost Hofst. M. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
