Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - V. Om krig i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
V. Om krig i detta tidehvarf.
Ehuru Norge och Sverige merendels voro under ett hufvud
förenade, så att man af den grund ej hade att frukta fiendtliga
infall från denna kanten, kan man dock föga annat anse hela
detta tidehvarf än ett sammanhang af förödelse och förtryck,
intet bättre än dem ordentliga krig med sig föra; ty
tideböckerna vittna knappt om annat än fogdars och bondepinares
hårda framfart med allmogen öfver alla rikets landsändar, som
vidt och bredt uppväckte knorr, missnöje, uppror, mord och
brand den ena gången efter den andra äfven i Värmland.
Isynnerhet kunna vi likväl vid vårt ämne anföra 3 ordentliga
krig, som denna tid gjort Värmland både gagn och skada.
I. Engelbrechtsfejden 1433.
Konung Erik af Pommern var en alltför svag regent,
oaktadt allt medhåll af egennyttiga landsförrädare, att kunna
så bibehålla folkets kärlek, att ju icke den mer och mer
kallnade, ju mer han utarrmade både höga och låga med onödiga
krigsrustningar, svåra beskattningar och odrägliga utskylder, så
att eländet var obeskrifligt och ingenting fattades mer än
anförare för att störta konungen.
Engelbrecht Engelbrechtsson var från början en hederlig
odalman vid Kopparberget, som sedan blef väpnare och
riksråd. Han såg med grämelse, huru de oförskämda fogdarne i
Dalarne upphängde bönderna i rök att pinas till döds, och
deras hustrur spändes såsom hästar och oxar för plog, harf
och tunga lass, till dess de hafvande fingo missfall. Bättre
lär ej heller tillgått i Värmland.
Engelbrecht tänkte, att konungen skulle både veta och vilja
bot härför, reste derför till honom att söka ändring, och
androg sitt ärende både dristigt och försigtigt; men då det ej
ville hjelpa, grep han till vapen och man ur huse var färdig
öfver hela riket att följa honom, så att han kunde innan kort
tid gå emot konungens parti i fält med mer än 100,000 man!);
1) Botins utk. till Sv. Hist. Vid detta och flera slika tillfällen förr och
sedan har händt det, som folket i landet vet öfverallt omtala. att jordegods
blifvit nedgräfdt och undangömdt. I vår tid skulle ej skada, om de alla blefvo
upptäckta. Dock ville jag helst önska. att sådant skedde med Långbans och
Siffle grufvor, så vida traditionerna innehålla sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
