Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - V. Om krig i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 171
en krigshär, hvars like man sällan lär kunna framvisa i svenska
historien.
Folkets tyranner och blodsugare, konungens fogdar, hade
nog blifvit ofta stäckta i sitt välde af en uppretad menighet,
om de ej förskansat sig inom vallar och murar, men nu mer
var. ej så lätt att komma till dem.
Till slikt ändamål voro äfven 2 slott här i landet, det ena
för Vestersysslet vid Edholm och det andra för Östersysslet vid
Agneholm.
Ibland flera sådana roffarenästen öfver hela riket, som till
stor del voro nybygda, ansåg Engelbrecht äfven dessa 2 för
sådana, som icke kunde bestå tillika med folkets välfärd;
derför satte han en hederlig anförare öfver värrnländingarne,
riddaren och väpnaren Peder Ulfsson. Denne drog 1433 med
dem för Edholm och tog det strax in, under det fogden var
borta, förmodligen åt Lödese, satte eld på slottet och
förvandlade det i en stenhop.
Sammaledes gjorde de året derpå med Agneholm. Dess
fogde var ock bortrest till Axevalla, som han tillika egde och
dit fältherren redan förut sändt krigsfolk, så att fogden lär ej
kunnat komma derifrån. Daleborgs slott undergick till slut
samma öde. Efter 3 dagars belägring måste danska fogden,
Palne Jönsson, gifva sig på nåd och onåd och hade blifvit i
stycken sönderhuggen af bönderna, om icke Peder Ulfsson
ädelmodigt frälst honom och gifvit allt hans gods till sköfling.
På sistnämnda ställe mistade värmländingarne och
dahlbönderna något folk och fingo några sårade; men huru det
skett vid Agne- och Edholm nämnes på intet ställe. Kan väl
hända att besättningarna under fogdarnes bortovaro egt hvarken
samvete eller mod eller lust att försvara sig, utan gifvit
strax upp.
Således hade Värmland att vörda i Engelbrecht sin största
beskyddare, som ock förmodligen vid detta tillfälle lade det
under Örebro län, det han sjelf ville styra och äfven fick af
konung och ständer i Halmstad Korsmessodagen 1435. Men hat
och afund läto ej folket länge njuta denna sin skyddsengel,
emedan han 1436 den 4 Maj om natten blef mördad på en
holme i Hjelmaren ej långt från Örebro af Måns Bengtsson
(Natt och Dag till Göksholm), som väl blef riksråd och lagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
