Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 2921
Brefvet lyder så: "Wij Magnus met Gudz nadh Sverikis
Konunger Norghis och Skane villium at thet allum mannum
viterlikit vara skal, att wij af ware sardelis nadh, att wij hafvum
luth Peder Holmfasta synij och allum thin, sum nu eller
framdelis a jarnbergena boo villia the rätt och stadgha som här
äpter fölia, item viliom wij at alle kohlbrännare och the som
äij hustru eller egit godz hafva skulu ath komma till bergith,
och biudom wi allom Borghamästarom och Stadzmannom at
ha eij hagna tikin eller wäri... Datom in Monte Ferri 1360."
Detta Mons Ferri synes nödvändigt vara vårt Persberg.
Berättelsen om dess första upptagande lyder, att en
mandråpare legat flyktig på Riddarön i Östersjön vid Kroppa i 7 år
och födt sig der med fisk. Under sin långa fasta har han
vandrat omkring i skogen och äfven kommit upp på detta
berget, der han fann malm ?) och trodde sig derigenom kunna
erhålla nåd. Till den ändan skref han till konungen och fick
tillfälle att få fram brefvet, som skall hafva varit af detta
innehåll:
Det ligger en riddare på en ö it Östersjö
och äter fisk utan salt och brö.
Med detsamma har han ock angifvit, att han uppfunnit ett
jernberg, hvarför han blef eftersökt och fick nåd, samt berget
efter honom kalladt. Denna riddare synes mig vara ingen annan
än Peder Holmfasta, som beqvämligen kunnat få sitt tillnamn
af sin långa fasta på en holme ”).
I Kongl. Bergs-Collegii handlingar fins, att Persberg blifvit
upptaget af en mandråpare för mer än 200 år sedan, hvilket
1) Allmänna berättelsen innehåller, att han trött och utmattad af löpande
i skogen lagt sig ned på berget att sofva och dervid drömt att han låg på en
stor skatt. När han vaknade ref han i mossan och fann malm. Några hafva
hållit före, att hans rätta namn varit Peder Pors. Både här och vid
Nordmarks grufvor (se sidan 143) sannas, hvad jag ungefär mins mig hafva läst
på ett ställe af fru Brenner:
Hos dem, som med besked om mineraler skrifvit,
Der har man märkt, att slikt gemenlig upptäckt blifvit
På slumpvis. Sällan hörs, att någon verldslig slug
Har letat sådant upp ell” skaffat fram med trug.
2) Catholikerna kalla fasta, då de äta sig väl mätta af fisk, men få
icke smaka kött. När nu detta hände med Peder i 7 år i st. f. deras tveckor,
så må det väl kallas en läng fasta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
