Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - III. Kort beskrifning öfver hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD. 271
emellan bröderna. Konungen anmodade hertigen på riksdagen
i Calmar 1572 att åtaga sig högsta befälet öfver de trupper,
som han i Livland hade liggande till försvar emot ryssen. Det
hördes väl då icke ännu af något misstroende, men man kan
lätt sluta, att något sådant hade börjat å hertigens sida, emedan
han väl lofvade att fullgöra konungens åstundan, dock drog ut
tid efter annan, såsom han ej ville gifva sig på vägen förr, än
allt var tillreds, som till resan behöfdes; och som sådant aldrig
blef af, så blef ej heller någon Livlandsresa.
Emellertid gaf en ringa händelse åt en qväfd låga än mera
tillfälle att bryta ut. Konungen hade kanske utan att tänka
derpå i ett bref kallat hertigen vårt rikes arffurste. Detta skulle
synas icke vara så illa gjordt, men hertigen var het och
upptog detta så ogunstigt, att han i ett bref till konungen 1573
brukade nog hårda utlåtelser: "Han borde heta Svea rikes
arffurste och på samma grund kunde han kalla sin bror konung
i sitt arfrike, som han kallade honom arffurste i sitt rike, men
sin titel menade hertigen, att konungen kunde hvarken öka
eller minska" ?).
Konungen svarade derpå allvarsamt: "Hertigen borde akta
sig för sådana oenighetsgnistor, som en gång kunde göra en
faslig låga till mångas förderf, fast det nu ej vore annat än
blotta ord och munväder." Hertigen gjorde dessutom starka
påståenden om några skatte- och frälsehemman, arfgods efter
sin herr fader, med hvilka han trodde att i arfskiftet skett
honom för när; men både den ena och den andra tvisten blef
i godo bilagd och hade den gången inga vidare följder.
Men det var ej långt emellan hvar gång, att nya tillfällen
yppade sig till rnissförstånd herrarne emellan. Ståthållaren på
Elfsborg och öfver Vestergöthland, Värmland och Dahl, Carl de
Mornay, hade råkat i någon misstanke hos kon. Johan, så att han
nödgades söka sin säkerhet genom flykt. Han begärde och
fick äfven lejd och kom hem 1574. Hertig Carl var då i
Nyköping, och hos honom tog Mornay sin tillflykt, sökande att
på allt sätt öfvertyga hertigen om sin oskuld; men hertigen
hade redan läst konungens bref, och Mornays brott började
blifva mera allmänt kunnigt, så att Carl fann sig nödsakad
1) v. Dalin 1. ce. 8 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
