Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - IV. Kort beskrifning öfver hertig Carl Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD. 291
sommaren !), så började en del af de ryska att mer och mer
misstänka konung Gustaf Adolf. "Han ernade icke söka sin
bror ett rike eller dem cn säll och lycklig regering, utan ville
endast utvidga sitt rikes gränser", och af denna grund förföll
all deras goda tanke för Sverige. En sammankomst hölls i
Moskwa; der valde kosakerna och det gemena folket en ny
czar, Michael Feudorovitz Romanov, som dock var emot de
förnämare ryssarnes tänkesätt och vilja.
När då Carl Filip kom till Viborg den 9 Juli 1613, så
var han nog hjertligt välkommen för folket i Novgorod, men
dessa voro ock de enda, som numera höllo hans parti. De
gåfvo honom i förberörda stad sin hyllningsed med
korskyssning den 22 Augusti samma år och började strax yrka på,
att han skulle resa till Novgorod. Men konungen hade gifvit
honom med sig fyra commissarier: Georg Boye, Henrik Horn af
Kankas, Jacob de la Gardie och gouvernören i Viborg, Arvid
Villman. Dessa gjorde flera invändningar deremot. "Alla
andra orter i ryska riket borde genom sina fullmäktiga först
gifva sitt bifall till valet och afhandla, hvad som hörde till den
tillkommande staten". Men de förnyade sitt påstående, "att,
efter Novgorod af ålder varit en särskild stat för sig sjelf, så
borde herren resa dit eller åtminstone till Ivanogrod, på det
han skulle synas hafva tagit besittning på Ryssland." Dock
ville de svenska ej gå ifrån den föreskrift, som var dem af
konungen gifven.
Derpå brast det ut först i hårda ord å båda sidor ”), och
ehuru ryssarne ännu en gång hyllade prinsen, så reste de strax
bort, utan att någon afhandling vidare kom till slut i Viborg.
Konungen kom derpå sjelf personligen till Ryssland och gjorde
sitt påstående, "att Novgorod måtte införlifvas med Sverige",
men ryssarne ville ej förstå sig derpå, utan "åberopade sig
endast på sin valda och hyllade furste, Carl Filip", hvilken
dock konungen redan i början af 1614 hade hemfordrat till
Sverige. Derpå var ej annat att vänta än ett blodigt krig, som i
3 år fördes med ömsom lycka, men ändtligen slöts till Sveriges
fördel den 27 Febr. 1617 i Stolbova, då Sverige afträdde till
1) Afresan skedde ej förr än i Juni månad.
2) Puffend. 1. ce. p. 649.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
