Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - I. Om landets verldsliga styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
skoftals efter hvarandra, till dess omgången är skedd öfver alla
20 rotarna, då den första åter gör början. Skulle vid
krigstid en del af regementet blifva i grund förstördt, så skall ock
ersättningen skoftal anskaffas ?!).
3) Soldaten skall antingen hafva åt sig bygd en stuga, en
bod och ett fähus, eller ock till så många hus inrymmas inom
roteböndernas gårdar ”).
1) I fredstider har rotebonden häraf den förmån, att, sedan hans soldat
blifvit skrifven, om den ock skulle dö samma dag, han ändå kan slippa att lega
soldat i all sin Jlifstid; men så kan han ock stundom få lega en ny, fastän den
förra lefver, om skofvet kommer på honom. (Confer. 8 12.) Det har någon,
som synes haft mera smak för nyheter än allmogens bestånd, i Carlstads
Veckoblad N:o 11, 1775 — med anledning deraf, att vid cassationsmönstringen i
Torp endast af Elfdalen öfver 40 man blefvo afdankade — föreslagit, att hvarje
rote borde få behålla den karl han lejt, i stället för att fylla bristen efter skof
oeh nummer; men derpå är svaradt i bemälda tidning N:o 17.
?) Det hade väl k. Fredrik behagat den 3 Juni 1747 förklara, att
soldaterna i Värmland borde hafva höslotter till 2 lass och åker till 2 tjog halm;
men på rikets ständers underdåniga tillstyrkan upphäfde högstbemälda konung
detta förordnande, såsom stridande emot knektcontractet, genom nådig
skrifvelse till landshöfdingen den 3 Dec. samma år. Dervid stod allt stilla i 23
år; men den 7 Nov. 1771, sedan klagomål inkommit. att en del af allmogen
visat försummelse vid knektstommarnes uppbyggande, anbefalde höga
landshöfdingeembetet i Orebro kronobetienterna att af rotehållarne uttaga 50 daler s:mts
böter enligt en åberopad besigtniug, hvarjemte sattes 100 daler s:mts nytt vite
att fullgöra de brister, som berörda syningsinstrument innehöll; dock täcktes vår
allernådigste konung på rikets ständers tillstyrkan genom nådig skrifvelse till
shöga landshöfdingeembetet af den 12 Maj 1772 »icke allenast upphäfva vitet
utan ock stadga, det rotehällarne skulle återfå de af dem redan utmätta böter,
så mycket mera, som det ännu ej var utrönt, genom hvars förvållande de
öfverklagade bristfälligheterna tillkommit». På förnyade klagomål att en stor del
rotar af uppenbar motvilja åsidosatt de väsendtligaste skyldigheter, dem de emot
soldaten böra uppfylla, utsatte dåvarande vice landshöfding, numera
landshöfdingen herr J. L. von Schantz genom allmän kungörelse den 15 Aug. 1774
en ny syn och besigtning. »Der husen voro förfallna och obrukbara, skulle en
viss tid föreläggas roten att sätta dem i stånd vid 50 dal. s:mts vite, som utan
skonsamhet skulle utmätas, om någon i mer eller mindre mån förgätit sin pligt,
och kronobetjente skulle tillika utpanta så mycket, som kunde åtgå till torpets
byggnad och förbättring, men der inga torp voro inrättade, borde undersökas,
hvar tjenligaste stället på hemmanets egor vore att tillgå, så att soldaten kunde
få något utrymme till höst- och vårutsäde utan någon afkortning på lönen eller
annan beskattning». Detta har gifvit anledning till ett vidlyftigt pennkrig.
Man har påstått, att »det står i ingens makt att utvidga, förändra eller
förbättra knektcontractet, som Hans Kongl. Majt medelst dess nådiga
regeringsform stadfästat; att genom tilldelning af torpställen skulle de svagare hemmanen
blifva ännu mera utmattade, hvilket ock förmodligen lagt grund till befrielse
från soldattorp; och ändtligen att sådana egor skulle lätt råka i vanhäfd af en
hoglös soldats brukning eller ock till landets och den skattskyldiges skada
alldeles stå ofruktbara under hans conwunenderingar» (se Carlstads Veckoblad
N:o 5, 10, 11, 17 for år 1775. Å andra sidan hafva ock torpen haft sina
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
