Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - I. Om landets verldsliga styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 349
genom reduktionerna i Carl X och Carl XI:s tid hemföllo till
kronan; men skattebonden hade strax en märkbar nytta af sin
handel, och det har varat intill senare tid.
Finnarne mådde värst af dessa skatteköp. Man hade förut
icke varit så nogräknad att låta dem sätta sig ned, bygga,
svedja och bränna på hvarjehanda bohlbyars skogar äfven i
i sjelfva Bergslagen. Nu blef man mera nogräknad dervid, och
är icke utan, att ju klagomål inkommit till höga öfverheten
om deras ofta oskäliga tillgrepp, så att kongl. regeringen den
22 Mars 1647 nödgades om dem stadga, att
"om lagman, häradshöfding och nämnd pröfvade, det deras
byggande befunnes land och bergsbruk till skada, så skulle
deras torp nedrifvas, sveder och säden tagas ifrån dem, och,
om de icke sedan ville afflytta, skulle de sjelfva fängslas, husen
uppbrännas, och allt, hvad de egde, gå till treskiftes" !). Denna
stadga förnyades 1664 den 24 Aug. med tillägg. att
"om någon bonde låte en finne sig till förfång bygga och
bo på sin skog, skulle han första gången plikta 40 daler s:mt
och andra gången varda hängd".
Finnarne hafva dock märkligt rotat och utbredt sig i de
orter, vi förut nämt, isynnerhet sedan en del af deras hemman
i kon. Carl XTLs tid blefvo skattlagda mest till fjerdedelar.
Men nyare tiders behof hafva gjort, att bönderna behöft sin
jordtorfva sjelfva för sig och barn, utan att tillåta intrång af
finnar.
Drottning Christina stadgade i sin resolution på allmogens
besvär 1640, "att ingen skulle få besitta någon hemmansdel
till mindre än en fjerdedel" och detta stadfästades i ett kongl.
placat 1684; men högstsal. kon. Carl XT lindrade denna sin
sistnämda förordning för Värmlands allmoge af den grund, "att
1) Men »om rätten fann, att de hade bygt utan landets skada eller ville
der bygga och rödja åker och äng eller begifva sig till bergverkens tjenst, så
skulle deras torp unnas dem». Jag vet ej flera ställen, der domen i sin högsta
stränghet utöfvades, än vid Bogen i Gunnarskog och på Sundsjöhytteskog at
Elfdalsgränsen. Brukspatron Carlström var egare till Uddeholm, och han
trodde, det finnarne bodde honom för nära, derför dömde häradshöfding
Gyllenflycht dem ut. De gingo med sina besvär till konungen; men emellertid måste
en del af dem utstå nog härd medfart, och det, som märkligast är, ledde man
en blind finne gatlopp efter gudstjenstens slut utanför Råda kyrka. ändock
han intet annat gjort, än gått 12 år i Bergslagen och tiggt. Han fick dock
6 styfver i sårabot. (Elfdals härads dombok.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>