Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - I. Om landets verldsliga styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
orten gränsar till Norge och behöfver en myckenhet folk vid
påkommande krig, så att här skulle 10 få bo på helt hemman.”
Men detta antal blef dock icke länge tillräckligt. En bonde
kunde på sin tiondedel få både söner och mågar, som bebodde
hvar sin arflott och började öka uslingars tillväxt i landet,
’hvilket nog kunde få hafva bestånd, så länge kon. Carl XII
utskref tre- och femmänningar. Men vid 1723 års riksdag
funno ständerna nödigt den 29 Aug., att i underdånighet gifva
tillkänna, det för många och öfverflödiga åboar till sin egen
ruin och det allmännas otjenst vistades på de i Värmland vid
norska gränsen belägna hemman. Kon. Fredrik lät derför den
följ. 10 Sept. afgå till Kongl. Götha Hofrätt och Kongl.
Kammarkollegium ett bref "det 8, 10 och högst 12 åboar få bo
på helt hemman. De öfriga skulle efter laga fardag afflytta;
men de gamla och vanföra fingo bo qvar till döddag. Detta
skulle häradshöfdingarne vid fastebrefs gifvande iakttaga.”
Denna förordning lade dock grund till mångfaldiga
tingsresor och tvister emellan hemmansåboarne, så att, huru stort
utrymme isynnerhet i gränshäraderna en bonde kunde ega,
torde likväl ske, att en girig eller fiendtlig granne med större
skatt löste ut cn annan, som egde mindre än en tolftedel,
fastän han kunde fullkomligt berga sig derpå. Deraf hände, att
Kongl. Maj:t genom nådig resolution på allmogens underdån.
besvär under den 29 Nov. 1756 $ 32 "tillät Värmlands bönder
få klyfva sina hemman i små lotter, som till deras bergning
kunde pröfvas tillräckliga" ’). Härvid beror det ännu, men i
hvad mån sådant verkar på den allmänna hushållningen, få vi
längre fram tillfälle att undersöka. På somliga ställen kan
ske, att bonden har nog knappt utrymme till egen utkomst ?).
3
1) Carlstads Veckotidn. N:o 21, 1776.
”) Det ar ock af denna grund, som skattejordsegare och allmogen vid
påbudet om soldattorpens utvidgande 1774 (se sid. 344) trodde sig böra få
tillgodonjutna Kongl. Maj:ts nådiga resol. på allmoyens besvär 1720 8 17.
Samtliga rotebönderna »besvärade sig i underdånighet öfver några förmögnare
af dem, som egenvilligt utfästade sina soldater större lön och förmåner än 8& 15
1 1654 ärs reglem. dem tillägger». »Kongl. Maj:t skulle väl icke vilja förvägra
någon, att af en ’god vilja gifva sin soldat större förmåner, än detta reglemente
bestod; men som Kongl. Maj:t tillika med särdeles misshag förnam den oreda,
som detta förorsakade hos andra, i det att den fattigare rotebonden, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
