Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - II. Om landets andliga styrelse - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 367
konung på svenska thronen, och detta gör mig dristig att med
full öfvertygelse tro ännu en gång om våra landsmän: Adest
Mececenas, non deerunt Marones.
HI. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets
beskaffenhet m. m.
När vi föreställa oss Värmlands allmoge sådan, som kon.
Gustaf I tog den ur munkarnes händer, torde i allmänhet deras
lefnadssätt hafva mest bestått i enfaldighet och kanske dumhet,
den jag ändå anser för ett slags dygd, så länge de hade få
eller inga grannar, mot hvilka de hade nödigt försvara sig
genom konster. Födan hade de ej allenast tillräcklig utan äfven
till öfverflöd, men i hvad mån och på hvad sätt den aftagit,
få vi längre fram anmärka.
Sedan efterhand i detta tidehvarf flera säterier och bruk
här och der i landet blifvit anlagda, har ock ståndspersoners
antal mer och mer ökat sig; men som dessa merendels varit,
liksom engelska språket, en blandning af åtskilliga folkslag, så
har ock sådant haft starkt intryck på de äldre innebyggarnes
eller allmogens seder.
Olof Trätäljas folk tyckes isynnerhet hafva bibehållit sin
stam och äfven sina seder och lefnadssätt i Fryksdals, Jösse,
Nordmarks och en del af Gillbergs härader intill våra tider,
hvarom de alltid varit nog måna ”?!). Ju längre man kommer
1) De hafva gerna gift sig inom socknen eller ätminstone inom häradet;
deraf får man t. ex. i Gunnarskog och Eda se stora och vidlyftiga slägter, i
hvilka man utan svårighet kan, om det ock vore midt ibland hela landets
folkhop, på Carlstads marknad känna den ena af den andra likaså latt, som det
berättas om några de äldre adliga familjer. Till bevis på smak för förfädernas
häfder, skedde vid en sockenstämma i Kjöln, då fråga var om Adolfsfors bruk
skulle få byggas och vinna damfäste på prostgårdens egor, att en bonde ibland
mänga flera motsägande tog till skäl: »Om detta sker, så spår jag förut, att
först gå vara förfäders ärliga seder, som salig kongen (Carl XII) och så mycket
annat hederligt folk berömt oss för, att vi så länge bibehållit, förlorade; tv när
våra jäntor få se en herrgåärdspiga med sidentygsmössa och ett grannt halskläde,
vilja våra hafva detsamma, och för det andra göra vi våra barn till lathundar
och tiggare; tv då de få tillfälle att göra uttag på patrongarden, försumma de
sin egen åker, till dess de få gå ifrån alltsammans.» Det skall ej vara mycket
länge sedan vallbarnen i Fryksdalen af förakt utspökade stubbar och buskar i
skogen med rosor, sedan de sett en eller annan kronbrud i kyrkan; tv förut
brukade de alla sina egna kläder, men nu vill hvarje brud gerna vara klädd
eller hafva förnäm fruntimmersbonad och krona, om det eljes skall vara val:
kosta hvad det kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
