Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31/8 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
teringen kommit mer i gång, har sådant blifvit mer och mer
inskränkt. Det gick först löst på finnarne 1641"), emedan de
lära hafva gjort grofva tillgrepp på skogarne; sedan blef i
allmänbhbet allt svedjande i bergslagen förbjudet i 1734 års
skogsordning.
Men allmogen på landsbygden har haft allmänna och
enskildta tillstånd att på sina skatteskogar- svedja ”) efter laga
utsyning af Jjägeribetjeningen, hvilken dock genom hög kunglig
resolution af den 7 Febr. 1770 blef vid 30 dal. s:mts vite
förbjuden att utom storverksträn befatta sig med
skattemannaskogar. Då trodde bönderna, att det stod dem öppet utan
uppsigt efter eget godtfinnande vårda sina skogar och, såsom
orden sedermera lyda i deras förklaring, "vara sina egna
skogvaktare, sedan de genom storskiften merendels egde hvar sin
skogstrakt, som hvar och en efter yttersta förstånd vore mån
om att freda och sköta". Men som allmogen skall hafva tagit
fel om rätta förståndet af denna höga kungl. förordning, skedde
af jägeribetjeningen 1773”) en allmän syn öfver svedjelanden,
ifrån hvilken tid tillsyn åter började.
Svedjandet har sina förfäktare och sina fiender. Det
försäkras förvisso, att derförutan skulle isynnerhet Nordmarks och
vestra delen at Gillbergs härader hafva hlifvit öde både på folk
fänad: ty jordmånen emellan deras berg och moras bär eljes
hvarken tillräcklig säd eller bete för boskapen, men huru många
som påstå, att matjorden skall skämmas genom brännandet,
är dock på de mesta ställen syn för saga, att i rågfallen växer
flera år bortåt det hederligaste gräs, hvarför ock händt, att
sådana svedjefall blifvit utsynta på boställshemman, der brist
’) Som de ej aktade förbud, utan svedjade bergslagen till skada, skulle
med landshöfdingens samråd deras kojor och hus uppbrännas och säden, när
den vore mogen, antingen tagas ifrån dem eller uppbrännas (K. M. resol. den
22 Juni 1641). Detta förnvades i KK. M. Ordning och stadga för skogarne
t riket 1647, 1664 och 1734. Ville de bygga sig hemman, hålla soldater och
vara bruken till tjenst med kolning stode dem fritt att bygga och bo i landet.
”, Det har alltid varit dem efterlatet att efter en laglig föregången svn,
der icke förbjudna träd voro, fälla och svedja skog till åker och mulbete (K.
M. resol. för Elfd. härad den 8 Dec. 1680).
?) Enligt AK. M. allern. bref af den 235 Maj, hvari jägeristaten tillåtes
tilltala, hvem helst de tilltro sig kunna bevisa något brott emot 1770 års
förordning. I anledning deraf hafva åren 1774, 75, 16 och 77 varit åtskilliga
ordinarie urtima ting i häraderna. hvarvid allmogen pliktat 1 riksdal. 32 skill.
för hvarje svedjefall eller bråte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
