Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 393
någon vara eller gods hvarken af eller till dansk eller norsk
man, emedan det var exempel på att så ofta skett dispyt i
betalningen. Eljes skulle handel och vandel få lagligen drifvas
enligt previlegier.
Denna lagliga previlegierade handel bestod hufvudsakligen
deri, att bönderna fingo i Norge eller hemma på marknader
af norska undersåtar handla tör contant eller tillbyta sig
hvarjehanda nödvändiga varor, helst sill, salt, tobak, kjersing, kläden,
hästar m. m. emot det s. k. oxjern, som de i Bergslagen
afhemtade till betalning för sina oxar. När kungl.
kammarcollegium 1687 den 6 Maj förbjöd oloflig jernhandel med de norska!),
begreps dock ej ozjernet derunder, hvarför denna handel, som
skett efter gammal vana, stadfästades af kon. Fredrik 1723”).
Året förut hade likväl högstbemälda konung stadgat, hvad
allmogen skulle till Norge få afföra eller derifrån hemta emot
riktig tulls erläggande”), och dervid har det i anseende ill
hufvudsaken förblifvit intill vår tid.
Denna handelsfrihet har gjort, att knappt någon bondpojke
gifves vid norska gränsen, som ej är mera känd och
hemmastadd i Christiania och Fredrikshald samt nu på någon tid i
Strömstad och Uddevalla”) än i sina närmaste städer Carlstad
och Åmål. Bönderna föregifva bättre köp på de förstnämda
ställena, men det är sådant, som oss icke angår.
I 2722 års tulltara tilläts de norska innevånarne att ej
annorstädes försälja deras varor än på de vanliga marknads- :
1) Kungl. kammarcolleg. bref till landsh. Wrangel.
?) Resol. på allm. besvär & ST; confr. resol. på Filipstads bergsl.
ansökan den 3 Juli 1729.
3) I K. M. Tulltaxa för Jemtlands, Herjeadalens och Värmlands
tullkamrar vid n. gränsen den 9 Jan. 1722. Utgående varor voro: stångjern,
stål, jernsmide, gjutet jernarbete, arbetad koppar. metall och mässing, allehanda
slags lärfter och vadmal, humle samt slip- och brynstenar. Råg, malt och korn
skulle få utföras endast då, när de gälla 3 och hafran 1 dal. s:mt tunnan.
Inkommande varor: norskt salt, hvarjehanda salt fisk, blå brynpstenar,
qvarnstenar och allehanda viktualicvaror, allt emot tull; hästar, ston och småboskap
fick införas tullfria.
+, Sedan sillen på de förflutna 30 åren dragit sig till bohusländska
skärgården, har Värmlandsbonden uppsökt vägen till dessa städer, dit han för
pengar, spik, viktualievaror, fågel, hudar m. m. och tillbyter sig sill.” Man
har i Carlstads veckoblad klagat att denna böndernas handelsväg hindrar
jernforornas skyndsamma gång; men de bönder, som än ega sig sjelfva, påstå, att
de på en enda Strömstads- eller Uddevallaresa kunde med häst och karl
tjena sig en tunna sill, hvartill de eljes skulle få göra 3 3 4 bergslagsresor, sa
länge silltunnan i Carlstad kostar 10 till 11 plåtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
