Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 4:07
svär emot intrång i sin torghandel, och drottning Christina gaf
dem den 30 Octob. isynnerhet den resolution, att
landshöfdingen skulle "tillhålla allmogen på rätt torgdag fara till: staden,
så att bergsfolket ej måtte nödgas taga sina varor hos borgaren
i högsta värde; till den ändan skulle ock staden uppbygga
nederlagsbodar för bönderna. Skattemän och onödiga borgare
med ölförsäljning må ej få hindra handeln och draga bönderna
in i sina gårdar" m. m. ; os
Men kon. Carl XT fick vid fyra riksdagar 1672, 80, 82,
86 höra jemt och samt nya klagovisor, hvarvid han verkligen
stod emellan tvenne eldar. Han ville rädda bergslagen, men
stadsboarne hade gjort honom stora tjenster 1). Ernellertid
hänsköts alla gångerna till landshöfdingens åtgärd ”). . :
Ändtligen skall konungen, enligt en i orten allmän
:berättelse, en gång i egen hög person hafva rest förklädd till
Filipstad ?), den H. Maj:t någon tid derefter förvandlade til en
bondby, sedan 85 gårdar der uppbrunnit den 9 Maj året förut.
Platsen blef ändå bibehållen till torgdagar och oxmarknad
’
1) I resol. på stadens enskilda besvär vid Halmstads riksdag 1678
berömmer konungen högligen den välvilja staden visat i dessa svåra knigstider
och lofvade sådant framdeles med kungl. nåd ihogkomma (origin. .
2) »Landshöfdingen skulle handhafva 1642 års förordning och 1650 års
resolution. För många skattemän och onödiga borgare, som intet handtverk
lärt, skulle ej få sätta sig ned i staden. Embetsmän, som nödvändigt skulle
hafva sin näring ur bergslagen, skulle flytta ur staden. — Ville ej staden bygga
nederlagsbodar, så att bergsmännen finge taga sin vara ur första hand, skulle
bergslagen bygga sådana sjelfva. — Magistraten borde ock draga försorg, att
mätarehus blefve bygdt, att med mätande måtte rättrådligen umgås, hvaröfver
bergmästaren, som jakttager bergslagens intresse, skulle hafva uppsigt. —
Borgaren skulle ej handla hemma i gården med bonden, innan bergsman här säsom
i Nora och Linde njutit sina 4 timmar på torgdagen, der han ock egde att
sälja sitt tackjern, äfvensom på marknadsplatser eller hemma vid hyttan, till
hvem han behbagade, att ej stadsboarne mätte tvinga honom till ett pris, som
till en del förorsakade hans ruin /K. Maj:ts nådiga resol. på Filipst. eller
Fernebo berqslags ensk. besvär 1612, S0, S2, 86".
3) Hans Maj:t skall öfver isen hafva kommit från Christinehamn i följe
med en bergsman vid Asphytta, föregifvande sig vara en Jössehäring
(Vestbyggare), som i bergslagen skulle hemta oxjern. Utom det ait han skall hafva
salt norsk tobak och lätit sin följeslagare, äfven incognito, köpa en rulle, ty
den varan var strängt förbjuden, frågade ock denna höga Vestbyggaren pris på
åtskilliga varor, handlade ock något. Denna anekdot blef ej upptäckt, förr än
öfverhofpredikanten Tingvall vid stadens utdömande i underdånighet bönföll om
nåd åtminstone för sin fattiga mor. ”Er fattiga mor!” sade konungen, ”är
icke hon Tingvalls Margretha? Hon är icke fattig. Jag mins, när hon
hade fläsk att sälja mig för 11 daler pundet. (Rågen kostade då 10 daler
tunnan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
