Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - IV. Om höfdingar, öfverstar, lagmän, fogdar, biskopar m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
1703. Grave, brukspatron ?).
1706. Fernell, vice landshöfding ”).
1707. ov. Hofsten (se adelsmatr. N:o 102).
» C. v. Nackrey (se adelsmatr. N:o 96).
1709. Porath, bergsråd ”).
1717. D. Tingelholm, bankocommissarie, f 1754.
Risell, student ’").
1720. Dahlgren, fältprost ”).
1721. P. Lethström, assessor i coll. med.
1729. Myhrman, brukspatron ”).
1) Sebastian Grave, rådman Bryngels son i Filipstad, var en stor
mekanikus och Polheims elev; uppbygde i ödemarken på gränsen mot Dalarne de
namnkunniga Gravendals- och Strömsdals-verken; född 1684, dog 1748; g. m.
Anna Chr. Chenon.
2) Anders Fernell, rådman Johan Jonssons son i Filipstad, var verklig
landssecreterare, men blef af fältmarskalken Zascy satt till landshöfding i
Helsingfors, hvilken heder dock ej varade länge.
?) Nils Porath till Hafsto, vågmästarson från Carlstad, fick bergsråds
karakter 1747, + 1753; var en stor älskare af antiqviteter och genealogtien;
hade ock häri gjort vackra samlingar här i landet. Dessutom egde
häradshöfding O. Zundstedt och denna herre hvar sitt bibliotek i svenska historien,
hvars like knappt varit i Värmland; men båda dessa blefvo förstörda utan
granskning.
+) Jean Nilsson Risell var en qvick och lärd student samt snäll poet,
men dog i Upsala 1724; född i Risäter i N. Ullerud.
5) Johan Dahlgren följde arméen till Finland såsom regementspastor vid
Nerikes och Värmlands regemeute och blef der fältprost, mycket aktad och
älskad af generaler officerare och gemena; men olyckligtvis blef han under en
exercis vid Fredrikshamn af en Jaddstock eller propp ur en canon skjuten
genom hufvet och föll ovärdigt.
t) Christoffer Myhrman, son af brukspatron och vägmästaren i
Filipstad, Johan Afyhrman, och Lisa Månsdotter Fernell: var af alla kännare
godkänd för professorsmässig i de flesta slags lärda språk och vetenskaper,
hvarjemte han äfven hade en lycklig poetisk penna, isynnerhet i latinet. (Hans
versar på storklockan i Filipstad, hvilken klocka blef gjuten 1751 och brann
upp 1776, kunna endast för sig sjelfva passera för ett mästerstycke" Han
använde jemte boken sin tid äfven på hvarjehanda in publico nyttiga inrättningar,
hvarför ock vår allernådigste konung i nåder behagade utnämna honom till en
bland de första riddare af Wasaorden 1772. Isynnerhet anlade han med
mycken omsorg och kostnad under flera olyckliga tillstötar Liljendals
stålmanufakturi och ett bland de bästa jerngjuteri vid Näs Rämshytta, der han dog
1775. Hans fru var Eva Christ. Bratt (öfverkrigscommiss. Jonas Bralts
dotter med Eva Herweghr), en hedersfru, född 1720, t 1752; som förmodligen
i sin lifstid 1747 lade mycken grund till, att denna bok får se ljuset 1779;
ifrån hvilken anecdote de flesta menniskor nu äro döda.
Denna fru egde med sin man en dotter, Lisa Cajsa Myhrman, som
ock i sin tid var af lärdom ett sällsynt exempel. Utom det hon, som hos slika
fruntimmer räknas besynnerligt, egde hushållsvett, hade hon ock mannavett;
var hemma i all slags skönlitteratur, kände de flesta bland de lärda lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
