Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - VI. Besynnerliga och ovanliga händelser i Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
stora mastträd och vida skogsfält föllo omkull såsom svedjefall.
Taken blåste af husen, skorstenarne följde efter och knappt
någon gärdesgård stod qvar. Vid Bro kungsgård förde vädret
en stor båt öfver en lång äng. (Gyllen. diar.) ”?).
1632. Dagen före Olofsmessan kom ett så starkt och
ovanligt åskdunder, att stora stenar klöfvos ur hällebergen, att
gropar blefvo efter, och många träd slogos sönder. Folk och
fänad föllo till jorden såsom döda. (Gyll. 1. c.)
1634. I Maj och Juni kom mest på alla orter i
Värmland en stor myckenhet gula möss, korta och breda, stora som
små gåsungar. De kommo ned med regn, så att somliga
fastnade på gärdesgårdarne och många drunknade; men de andra
gräfde sig gropar i jorden och förtärde grödan, följde ock in i
ladorna om hösten, men vintern kom bittida och då fröso de
alla ihjel. Pastorn, berr Håkan, i Väse härad hade sett sådana
på fjellen och visste att säga folket, att de norska kallade dem
Lemmer, Lernus (id. 1. c.).
Vid denna tid hände ock, att af öfversta spetsen på
Ränkeberget i Elgå utgick med stort brak och dunder en stor
eldslåga, hvilken svängde sig öfver sjön Hänken till ett annat
berg i öster och försvann der, men lemnade efter sig i
Ränkeberget ett ganska stort hål, omkring hvilket berget är helt
rödt. (Gyllen. diar.)
1642. Mest hela året gick i Carlstad en pestartad ieber,
hvaraf dog mycket folk, unga och gamla, fattiga och rika.
Innan de dogo, blef kroppen öfverallt full med spottor och
fläckar. (id. 1. c.)
1663. Hela rötmånaden regnade det grufligt; men
isynnerhet den 10 och 11 Juli föll vid Christinehamn så mycket,
att alla broar gingo ut och nästan alla dammar, hamrar,
qvarnar och sågar följde med strömmen. Höet flöt bort, säden
fördränktes och småkreaturen drunknade. (id. 1. c.)
1664. I Januari gick all snön bort och blef ett sådant
len, att redan den 20 gingo alla vallbarnen i skogen och
’) En äfven så hisklig storm kom från nordvest den 6 Nov. 1633,
som på 3 timmar förderfvade skogen, slog sönder båtar och skutor vid
stränderna (Gyllen.). För 3 å 4 år sedan lyftade en orkan ett stort båthus vid
Säby oskadadt på andra sidan elfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
