Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - VII. Om krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 491
Jan. 1644 veta, alt fienden infallit Värmland. I Carlstad
utspriddes ungefär samma dag, att han var redan kommen till
Nors och Grafva socknar, och allt kom i förskräckelse och
rörelse. Trummor och klockor började gå. En del af folket
plockade med sig något af det, de egde, och andra glömde
alltsammans, då de hals öfver hufvud gåfvo sig ur staden.
Ryktet gick än längre till Ölme härad och Christinehamn, men
alltid med den obehagligaste post: att fienden var uppå dem,
härjade och brände — och ju längre det kom i öster, ju mera
tilltog förskräckelsen, och en bedröfvelse kom öfver allt folk.
Men faran var ännu i sig sjelf icke så stor, och fienden låg
stilla vid gränsen.
Ehuru många bivägar äro emellan Värmland och Norge,
så är dock ej mer än en enda, som går förbi Eda och som jag
förr så ofta nämt, på hvilken man med beqvämlighet kan komma
båda rikena emellan, då man undantager sjövägarne, när stark
vinter infaller. Men detta år var ingen vinter utan mest
lenväder, och heli norska makten samlade sig åt Magnorssidan.
Deråt stötte äfven de nästgränsande bönder ur Värmland
att ligga i vakt och började med detsamma bygga cn skans
vid Morast bondehemman och vid en elf invid landsvägen, den
de väl befästade. De norska gjorde dem intet hinder, utan
lågo på sin sida stilla och uppförde der för sig äfven en skans.
Det finnes icke, att någondera parten företagit något
fiendtligt mot annan, så länge vintern varade; dock lefde folket i
ständig fruktan, och när fastings marknad inföll i det nyss
anlagda Christinehamn, voro ganska få af både köpande och
säljande, som vågade resa dit.
I Maj månad förlades bönderna af Östersysslet på vakt i
Morast skans och stodo der till midten af Juli, då de fingo gå
hem till sin höand, då Dalregementet gick genom Filipstad.
Detta gjorde så mycket, att Värmland hittills slapp fiendtliga
besök, då deremot Åmål och Venersborg blefvo brända; men
sedan drogo de norska in öfver gränsen.
Vid Emterud i Eda socken tog en del af dem sitt fäste
och bygde sig der en skans, men den fingo de ej länge
behålla. Herrar Gustaf Stake och Ivar Bagge intogo honom med
härsmakt, uppbrände honom och ruinerade den i grund den
21 Sept. om morgonen, sedan de nedgjort 150 man, tagit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
