Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - VII. Om krig - VIII. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 509
En öfversittare af Fersens dragoner, vid namn Piwendink,
antände och uppbrände gårdarne omkring skansen: Hammar,
Väsby, Mellbyn och Haga; men i Nolby, som låg de norska
närmast, släckte de elden, så att vår allmoge efter konungens
fall beklagade sig mera öfver sina egna än öfver fienden ?).
Emellertid hade dock landtfolket den fromma af general
Fersens dragoner, att de vid gränsen afvände allt fiendtligt
ströfvande just under det att ryssen härjade som svårast i
skärgården i Östersjön”).
Ändtligen slutades fred med Danmark den 3 Maj 1720
och som hvarje rättsinnad svensk, så önskar visst Värmlands
allmoge isynnerhet, att den måtte varda evig.
VII. Om märkliga orter.
Huru landets indelning var vid hert. Carl Filips död, hafva
vi redan nämt (sid. 332). Vi hafva ock omtalat att ett
mellansyssel eller fögderi blef inrättadt 1682 (sid. 337). I detta
tidehvarf hafva 4 nya pastorat blifvit anlagda ?) och 16 nya kyrkor
bygda, dem vi i sin ordning tillika med några andra märkliga
orter här få anföra.
1 Fersens dragoner hafva fått ett förhatligt namn här i landet. De
väldtogo qvinfolk, förde in venerisk sjukdom, slogo folk ihjel och plundrade,
hvar de foro fram. I gården Bäck i öfra Ullerud tvungo de en bonde att svälja
en hel sill och när han då ej storknade, inlåste de honom i en bod att svälta
till döds, som ock visst skett, derest han ej af en händelse hade haft en knif
gömd hos sig. Konung Carl fick af en lustig händelse oförmodadt veta deras
sinnelag. När konungen den 18 Febr. 1716 om natten kom till Carlstad och
gick in i gästgifvarns kök, der han begärde få värma sig och ligga öfver natten,
svarade hustrun, att det ej låter sig göra, ty hon sitter just nu och väntar
kungen med hans svit. Hans Maj:t invände, att konungen kommer ej i natt,
men jag är frusen och trött. Han satte sig ock i spisen, der spjellet var nyss
igenslaget; men gumman påstod, att hon skulle ga ut i staden att se sig om,
medan ännu något folk vore uppe. När då hennes gäst var lika envis, började
hon svärja öfver de förb. Fersarne, som öfverfalla alla menniskor och som
ingen kan slippa. Konungen låg dock ej qvar der, såsom D. Norberg skrifver,
utan frågade sig väg till general Delwiy, som bodde snedt öfver i den s. k.
Pankegården, och låg der på en halmkärfve, tills han andra dagen gick i
kyrkan och flyttade till biskop Rudeén. (Gumman, som icke dog förrän omkring
1760, berättade denna sin surpris för mångfaldiga menniskor.)
2) Kansliråd. Lagerbrings Sv. hist.
8) Vid 1640 blefvo Ny och Dalby gjorda till ett pastorat för sig sjelf,
men lades åter under Ekeshärad 1686.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
