Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugène Ståhlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUGENE STÅHLGREN 99
törskapet för ordensorganet »Nationalkuriren» och
kassörska-pet i ordens försäkringsförening »Framåt».
I den ofvannämda separationen tog Ståhlgren synnerligen
värksam del och den roll han spelade däri har blifvit mycket
olika bedömd. Då ett angifvande af hans ställning till skismen
skulle kräfva en vidlyftigare redogörelse för densamma, än
hvad utrymmet medgåfve, hänvisa vi till den framställning af
detta kapitel som lämnats af hrr Oskar Petersson och C. G.
Carlsson i deras resp. ordenshistorier (Sthlm 1902—03 o.
Gtbg 1903).
Meningarne om separationens berättigande och
bevekelsegrunderna för Ståhlgrens deltagande däri må vara än så olika;
därom äro alla ense, att Ståhlgren är en ärlig nykterhetens
kämpe af gamla stammen, d. v. s. icke en förkämpe för en
nykterhet af gammalt slag, utan en kämpe af gammalt skrot och
korn för en nutidens nykterhet. Och som sådan har han gjort
den modärna nykterhetsrörelsen stora tjänster. Hans förtjänster
som styrelsemedlem och handhafvare af organisation och
ekonomi äro visserligen stora, men de tillhöra ordenshistorien.
Hans inlägg i den gemensamma kampen utåt äro dock icke
mindre, och de höra hit.
I sin ordens gamla organ »Reform» framlade Ståhlgren
ofta sin åsikt rättfram och osminkadt men logiskt och
följdriktigt, klart och tydligt men kort och tvärhugget, så att det
»kändes i hela kroppen» när man läste det. De väckte storm
ibland, dessa hans ord. Men de ingåfvo på samma gång
respekt för hans ärliga öfvertygelse, som öfverallt sken igenom.
Det samma är förhållandet med hans föredrag, därvid slungas
fram matematiskt klara bevis med slutsatser som träffa som
piskslag, men inför hvilka man dock tiger för den varma
öfvertygelsens skull, hvarmed de utdelas. Man läse den serie
föredrag som S. utgifvit; de bära visserligen icke hans namn,
men de bära tydligt vittnesbörd om honom ändå. Endast
titlarne på dessa små föredrag säga så mycket: »Den
konventionella jättelögnen», »Kartago måste falla», »Frihet och
slafveri», »Den allmänna demoralisationen», »Munvädrets
tidehvarf» o. s. v. De innehålla så skarpa sanningar och ord,
att de skulle bringa nutidsmänniskor utom sig, om icke dessa
inom sig blygdes att rida spärr mot den korrekta bevisföringen,
om de icke funne den lefvande öfvertygelsen tala genom hvarje
ord och om de icke måste respektera en man, som är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
