Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joseph Hermelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina visors buller för att endast svära och förbanna — dessa
ynglingar, som i sitt nuvarande tillstånd göra hela järnvägståg, hela
landsvägssträckor lifsfarliga att beträda, utgöra ett ypperligt
åskådningsmaterial för den inom antinykterhetslägret framsprungna »sokratiska
skolan» hvars visdom mynnar ut i de orden: »Lären eder att behärska
det farliga elementet, ty eder uppgift är icke att fly, utan att härska.
Låt oss säga våra medmänniskor: Om I kantren någon gång, sen till,
huru I med Guds hjälp kunnen få båten på kölen igen. Endast på
den vägen får landet män!» (Orden hämtade ur kontraktsprosten, d:r
H. D. Jansons antiabsolutistiska skrift: Waldenström, Wretlind och
spriten, utg. 1884, sid. 85). Jag frågar: Utför rusdryckshandteringen
inom vårt land en civiliserande mission? Jag för min del förnekar det,
vid åsynen af dagakarlen, som en grym och (eg och okristlig
handtering värkligen lyckats »plocka» — år ut och år in — på hans surt
förvärfvade dagspänning, den druckne dagakarlen, som, med alla bättre
instinkter kväfda men med de djuriska lidelserna flammande i ljusan
låga, raglar bort till den ansamling af smuts och trasor, som han kallar
sitt »hem» för att inför en skara halft ihjälskrämda barn häfda sin
»husfaderliga myndighet» och gent emot sin aftärda, utsvultna maka
sina »äktenskapliga rättigheter». Jag förnekar det, om ingen annan
förnekar det. Ty jag har stått mer än en kväll utanför våra större
städers guldkrogar och åsett huru de vid 11- å 12 tiden på natten
vältrat ut sitt dyrbara innehåll på gator och torg. Jag har då sett,
huru den »bättre» dryckenskapen fräckt och ohöljdt, pä öppen gata,
kastat sig i sin tvillingsysters, den »bättre» prostitutionens armar, och
jag har en gång, tidigt en söndagsmorgon, passerat »Sveasalen», en
af dessa hufvudstadens talrika — låt mig vara hänsynsfull och säga
endast — pesthärdar, och sett huru hela flockar af unge män ur
hufvudstadens fina familjer taga sig ut, sedan de under natten beredt sig
till ett värdigt firande af den instundande påskhögtiden, medels
deltagande i en ceremoni, som inom kristenheten vanligen förekommer
under namn af »maskeraden i fastan». Jag har sett dem, säger jag,
ragla druckna fram, arm i arm öfver Hamngatans hela bredd. En
vidrig anblick, inför hvilken, likasom inför de föregående
värklighets-bilderna, jag rysande påmint mig skaldens ord: »De som veta,
hvilken liten hop vi svenskar äro, veta också, att, om någon räddning
för oss är möjlig, måste vi bakom våra lätt räknade kanoner och glesa
bajonettrader ha något annat än ett uniformeradt afskyvärdt slödder,
förtjänt af död och undergång.»
Och ur ett annat föredrag (»Rusdryckernas blodskuld»,
Gäfle 1878, sid. 5) må anföras:
En apotekare, som i ett enda fall af misstag lämnar ut ett gift
till orätt person och därigenom vållar skada till lif och hälsa, ståndar
drygt ansvar härför. — — Men rusdryckstrafiken kväljes af inga
öfverflödiga hänsyn, ehuru den strängt håller på att anses fullt jämnbördig
med hvarje loflig och hederlig näring. Den kastar »frech und keck»
den utplundrade trashanken på fattigvården, landsvägen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
