Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Lindström-Saxon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN LINDSTRÖM-SAXON 205
i folkens innersta, så är det ock å andra sidan en sanning,
att prässen är regulatorn för de olika
opinionsströmningarna. Det må nu anses vara att beklaga eller ej, men visst
är också, att det stora flertalet människor i vår tid bilda
sina åsikter efter prässens uttalanden. Det är därför af stor
betydelse, att ett land äger en upplyst och hederlig präss,
som sätter åsikterna i främsta rummet och de pekuniära
fördelarna i det andra.
Men klart är, att om en öfvertygelsekraftig och
princip fast präss förtjänar aktning, förtjäna ock de, som värka
inom och genom densamma, att respekteras för sitt arbete,
och detta i samma mån som deras arbete åsyftar goda och
samhällSgagnande reformer. Ur denna synpunkt äro icke
minst den nykterhetsvänliga prässen och dess män värda ett
"mention honorable", då ju nykterhetsfrågan i följd af
omständigheternas obetvingliga makt kommit att skjutas
fram i förgrunden bland de samhälleliga problemen. Det
är också ej minst ur denna synpunkt som vi äro
skyldiga den man, hvars bild och namn återfinnas här ofvan,
vår aktning. Ty under en lång följd af år har han såsom en
prässens man enärgiskt och oförskräckt upptagit kampen mot
samhällets lyten och sjukdomar och därvid visat sig som
en oförsonlig fiende äfven till den landsfördärfliga
rusdryckstrafiken.
Johan Lindström-Saxon föddes den 17 februari 1859
i Gällersta socken i Närke. Tillhörande en bondesläkt,
inom hvilken jordbrukarens yrke under generationer gått i arf
från far till son, hade nog äfven Saxon kommit att odla fadrens
torfva, om ej en af naturen svag kroppshydda räddat
honom åt värf, för hvilka han genom anlag och begåfning
tvifvelsutan var bättre rustad. Han blef dock liksom så
mången annan ung man med talang och utpräglad kallelse
tvungen att kämpa sig fram till de mål, som lekte för
hans håg.
Vid 1 2 års ålder sattes den kroppsligen svage gossen i
handel, då han ej befanns stark nog att bryta mark
och gå bakom plogen. Och där fick han nu utbilda sig
i alla en merkuriisons göromål, från konsten att växla
slantar till det mera invecklade arbetet med kassakladd
och kontorsböcker. Men allt efter som den unge
expediten andligen växte till, började hans fantasi syssla med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
