Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Berglund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit alldeles okänd. Om B:s förmåga att med det
lefvande ordets makt påvärka massorna och vinna dem för
de idéer, som han själf omfattar, kan ej råda mer än en
mening. Begåfvad med förmågan att med stor lätthet kläda
sina tankar i ord, har han gagnat nykterhetssaken ej blott
som talare, utan äfven som författare, och de artiklar i
nykterhetsfrågan, soifi han strött omkring sig i prässen,
bära, äfven de, vittne om hans outtröttliga och varma
inträsse för saken.
Vi nämde, att B. i egenskap af polisman kraftigt
värkat för rusdryckslagarnas efterlefnad. Af en orädd och
energisk natur och utrustad med en seghet, som aldrig
släpper taget, har han varit nitisk som få, när det galit att
uppspåra och till laga näpst befordra lönkrögare. Och ett
styft stycke arbete har han äfven haft i den vägen.
Norrland är ju sedan gammalt illa kändt som lönkrögeriets
förlofvade hemland.
Men äfven till den s. k. lagliga rusdryckshanteringens
män har han just aldrig stått i något så synnerligen varmt
vänskapsförhållande. När han såsom polisuppsyningsman
kom till ett sågvärksdistrikt, där ölkommersen florerade,
ville platsens ölbryggare i sitt eget lätt insedda inträsse ställa
sig väl med den »nye kommissarien», om hvars »arga»
nykterhetsnit han tycktes okunnig, och bjöd honom för detta
ändamål på middag i sitt hem. B. infann sig äfven och
mottogs på det mäst förekommande sätt, och den älskvärde
värden antydde med ett menande leende, att han alltid
brukat stå på synnerligen god fot med platsens hrr
polismän. Det välförsedda middagsbordet skvallrade om, att
ingenting sparats för att vinna äfven den »nye
kommissariens» hjärta och — mage.
Men då värden vid smörgåsbordet drack B. till,
svarade denne frankt och med ett eftertryck, som icke
lämnade något öfrigt att önska:
»Nej tack, jag är goodtemplare». Om en bomb fallit
ned, skulle knappt effekten blifvit större. Middagen afåts
under »tryckt» stämning och bjudningen blef naturligtvis
aldrig förnyad. I stället urartade den tillämnade
vänskapen mellan ölpatronen och den nye polisuppsyningsmannen
till ett permanent krigstillstånd, som åtminstone den förre
icke hade någon anledning att rosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
