Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O. A. Staaff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seende han njöt och den erfarenhet han hade slöt sig till
nykterhetshären under den tid, då denna här var utsatt för
åtlöje från s. k. bildadt håll, är af betydelse nog. Men
därtill kommer som ett stort plus hans oafbrutna, trogna
arbete, under nykterhetens banér, hans alltid öppet visade
varma kärlek till nyktehetsrörelsen, såsom en rörelse af och
för folket och hans på det sista uttalade visshet om seger
i striden. För visso var han i striden mot rusdryckerna en
kämpe så god som någon annan.
Vid slutet af ett årsmöte, var ett litet fåtal
goodtemplare samladt hos d. v. sekreteraren och däribland
»gubben Staaff». Ehuru tröttheten efter mötet var stor nog,
var glädjen öfver det väl afslutade arbetet lika stor. Denna
glädje tog sig uttryck bland annat däri, att man berättade
sina minnen ur lifvet, ljusa och glada. Så aflöste den ena
berättelsen den andra, och allt gladare blef skrattet. Men
i ett soffhörn satt gamle Staaff tyst och ordlös. Då vände
sig en af de närvarande, som trodde att »kaplanen» möjligen
fann glädjen för bullersam, till honom med förfrågan om hur
han fann sig efter mötet. »Ack, jag njuter», blef svaret, i det
ett soligt leende upplyste den gamles anlete, »det är så
roligt, så roligt att se äljes så allvarliga män kunna vara så
barnsligt glada.»
Han visste värdera en sprudlande glädje, ett godt och
oskyldigt skämt också, den varmhjärtade gamle, som nu
gått in i sin herres glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
