Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar Gylfe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 I 4 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
del, visserligen icke såsom talare och diskutör, men i
kommittéarbeten o. d. Då söndersprängningen af hvad som
året förut förenats ägde rum i Malmö, var Gylfe, åtminstone
enligt de separerandes mening, en kraftigt bidragande
orsak därtill. Gylfe begrep nämligen fullt väl, att ingenting
vore farligare för nykterhetsvärksamheten än att densamma
slentrianiserades efter ett recept, som hopgjorts af
visserligen godt, men mera ensidigt folk, hvaribland äfven funnos
sådana, som icke tänkt sig in i nykterhetsfrågans stora
innebörd och därför ville inskränka den till religiöst och
moraliskt område. Han ställde sig fördenskull afgjordt på
reformsidan och gaf denna sitt stöd vare sig han uttalade
sin mening eller uttryckte den genom en röstsedel. Den
uppmärksamhet, han härigenom ådrog sig, skaffade honom
förslagsrum till marskalksbefattningen, hvilken dock vid själfva
valet tillföll godsägaren Axel Dickson. Då denne
emellertid kort därefter lämnade orden för att sluta sig till
nationalorden, öfverlämnades af rådet befattningen till Gylfe,
som innehade densamma till årsmötet 1889.
Då år 1900 den dittillsvarande sekreteraren bestämdt
undanbad sig återval och lämnade sin post, voro storlogens
medlemmar synnerligt tveksamme, åt hvilken de borde
anförtro den viktiga sekreteraretjänsten. Visserligen saknades
icke kandidater; men svårigheten var att bland dem finna
en, om hvilken så många som möjligt kunde ena sig
och som därför kunde tillträda sin befattning med känslan
af att hafva ett allmännare förtroende att stödja sig vid.
Under denna tveksamhet kom någon att tänka på Gylfe,
som icke var närvarande vid mötet. Hans frånvaro var
visserligen ett hinder, emedan man dittills icke velat och
ansett sig böra välja en frånvarande till någon ledigvarande
post. Men hindret var icke oöfverstigligt för det, då man
ju ägde medel att sätta sig i förbindelse med den
frånvarande. Så föreslogs Gylfe, tillfrågades telegrafiskt om han
kunde mottaga befattningen, gaf telegrafiskt besked därom
och blef väld — ett ganska starkt bevis på det förtroende
storlogen satte till honom. Han intog, sedan han hunnit ned
till Helsingborg, där årsmötet då hölls, genast
sekreterareplatsen, som han ännu innehar. Och denna sin post har
han skött och sköter han med samma ordningskärlek,
plikttrohet och nitälskan, hvarmed han skött sitt sekreterareskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
