Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Petersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
betydligt korrigera sina åsikter om deri »fariseiska lagträldomen.»
— Emellertid, detta gjorde mig som sagdt varm i hågen, och
bitter i mitt sinne — icke mot någon människa, icke ens mot en
krögare — men så bitter kände jag mig, att när den bleke, tärde
gossen gick utför trappan, tänkte jag: förbannad vare krogen,
som åstadkommer sådant elände.»
Ur det ena af predikanten P:s bägge yttranden vid
den offäntliga diskussionen med anledning af professor
Danells uppträdande må följande citeras:
»Nar professor Danell yttrade, att det kunde bli en
plikt att icke vara totalafhållsam, utan att visa, att man
vågar ta sig ett glas — en åsikt som han tydligen uttalat i
broschyren — då förstår jag mig icke på det talet, och jag
känner icke däri igen den kristliga kärlek, hvarom professor
Danell talade. Däremot känner jag igen denna i dessa ord,
som Paulus yttrat: »Därför, om mat är min broder till
anstöt, så vill jag icke äta kött till evig tid, att jag icke må
blifva min broder till anstöt;» sålunda icke blott för en enda
gång utan för beständigt, ifall jag trodde, att jag genom
köttätande vore min broder till anstöt. Men om jag har
anledning att befara, att jag genom ett — individuellt sedt
— berättigadt måttligt bruk af rusdrycker — och låtom
oss vara ense om att till rusdrycker hör vinet — kan vara
min broder till anstöt, då är jag alltså enligt denna regel
skyldig att afstå från denna min rättighet, jag skulle ock
känna det praktiska lifvet bra litet, om jag ej insåge, att
jag genom mitt måttliga rusdrycksbruk löper den största
fara att blifva en anledning till någon svag broders anstöt
och fall.
Här har ock af professor Danell påpekats det
olämpliga i att man säger, att vid ett bröllop prästen »höjde
rusdrycksglaset» då han tog ett vinglas och önskade
brudparet lycka. Men hvem borgar för, att icke prästen
därigenom blifvit sin broder till anstöt? Det är ju möjligt,
att det funnits någon f. d. drinkare där, hvars enda
räddning absolutismen varit. Nu ser han att prästen, för
hvilken han hyser den största aktning och oinskränkt
förtroende, tömmer vinglaset, och då tömmer äfven han sitt
glas. Men detta enda glas är kanske tillräckligt för att
väcka de gamla begärens brand, och så blir prästen
sin broder till anstöt. Det är tusen, som stupat på det
viset, ja många tusen. För egen del behöfver jag bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
