Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något sådant blef emellertid ej af, utan jag fick i
stället genom bemedling af en bekant anställning vid
Nässjö—Oskarhamns järnväg. Efter att i olika
befattningar hafva tjänstgjort vid denna bana och vid
Vimmerby—Hultfreds, vann jag 1884 anställning vid Skåne
—Hallands järnväg, hvarifrån jag 1888 flyttade till
Göteborg.
Förut hade jag endast tjänstgjort vid trafiken, nu
erhöll jag vid Göteborg—Hallands järnvägsbyggnad plats
som bokförare. När denna bana såldes till staten,
öfvergick jag 1889 till Bärgslagernas järnväg i egenskap
af byråbokhållare och avancerade 1896 till 2:e
kamrer, hvilken befattning jag ännu innehar.
Jag har med afsikt hittills ej vidrört det viktigaste
momentet i mitt lif, nämligen mitt inträde i
nykterhetshären.
Jag har intet minne af hurudana mina föräldrars
ställning var i nykterhetshänseende, men jag har hört sägas,
att deras fattigdom till en del berodde på att far skattade
åt Bacchus. I min fosterfars hem funnos inga starka
drycker annat än vin vid mera högtidliga tillfällen. I Wäxiö
skola började jag i likhet med de flästa kamraterna tidigt
besöka konditorierna, där vi berusade oss med sliskigt vin.
Senare hemköpte vi punsch och konjak, som förtärdes
under rökning och kortspel. Många af lärovärkets lärare voro
hemfallna åt dryckenskap och långt ifrån lämpliga som
föresyn i detta hänseende. När jag sedan kom ut i lifvet
bland »lefnadsglada kamrater», var jag visst icke
absolutist. Så småningom kom jag emellertid underfund med,
att jag slagit in på en galen väg, och den 13 maj
1887 ingick jag i logen »Jupiter» (af den hickmanska
grenen) af I. O. G. T., hvilket steg jag aldrig ångrat.
Jag beklagar blott att ingen missionär för denna orden
fann mig långt förut.»
Så långt Berg om sig själf. Härtill må blott
tillläggas, att hvar än Oskar Berg insatt sin arbetslust och
arbetskraft, har den lämnat spår efter sig, och öfverallt,
äfven inom deras led, som ej i allo godkänna hans
utprägladt frisinnade lifsåskådning, har han förvärfvat
vänner, som lärt sig värdera den gedigna karaktären hos
den blygsamme och försynte mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
