Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. Aspling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 NYKTERHETSRÖRELSENS BANERFÖRARE
köping, där jag blef ordin, apologist 1849 och rektor 1855,
samt vidare, efter lärovärkets ombildning till fullständigt
högre elementarlärovärk, rektor vid detsamma till år 1880
och sedan lektor i tyska och franska språken till 1888,
hvarefter jag innehaft pension och vistats än i Norrköping,
än i Wansö prästgård nära Strängnäs, än i Hults socken i
Småland, än i Eksjö, än i Svennevads prestgård i Nerike,
än slutligen i Orebro.
Min första värksamhet i och för nykterhetssaken
daterar sig från medlet af 1870-talet, då jag bildade och
såsom ordförande förestod »Östergötlands nykterhetsförening»,
omfattande under sin blomstring ända till 1200 medlemmar,
som dock icke förbundo sig till fullkomlig afhållsamhet från
andra än destillerade spritdrycker, men väl till ytterst
sparsamt bruk af de jästa. När sedermera inom kort, år 1879,
Goodtemplarorden infördes i Sverge och logen »Linnea n:o
8» bildades i Norrköping, blef jag en af dess förste
medlemmar, men öfvergick någon tid därefter, af skäl som jag
anser mig icke böra angifva, från världsgoodtemplarne till
nationalgoodtemplarne, hos hvilka jag ännu kvarstår såsom
medlem af logen »Svea» i Norrköping.
Utom en stor mängd uppsatser i tidningar,
särskildt i »Jönköpingsposten», »Smålandsbladet»,
»Smålandstidningen», »Blå Bandet», »Reformatorn» m. fl., har jag
utgifvit en hel hop småskrifter i nykterhetsfrågan, att icke
nämna mina omkring 1000 nykterhetsföredrag dels på
landsbygden, dels i omkring tredjedelen af Sverges städer. Om
jag därigenom haft någon ringa del i nykterhetssakens
glädjande framgång, särskildt på senaste tider, det vet Herren allena.
Glädja mig och tacka Gud kan och får jag ju i allahändelser.»
Vi veta, att den gamle rektorn skulle ha kunnat säga
mycket mera om sig själf och sitt lifsvärf, om han så
funnit för godt. Men om han äfven själf ansett det sagda
nog, skall han helt säkert icke anse det ogrannlaga, om
den som erhållit det hedrande uppdraget att introducera
honom i detta värk här önskat tillägga några ord.
Den, som skrifver detta, gjorde i slutet på 1890-talet
under något års vistelse i Eksjö rektor Asplings bekantskap
och kom därvid dels på grund af sin värksamhet, dels på
grund af ett gemensamt nykterhetsinträsse i åtnjutande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
