Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. P. Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besinnade han sig (Luk. 15: 17). Särskildt blef han
inspirerad af de föredrag som hr Eli Johnsson höll här i
landet 1876.
Strax efter det att red. Oskar Eklund 1883 infört Blå
Bandet i Sverige anlade Larsson detta helnykterhetsmärke
och har alltsedan burit det och bär det än. Under Sveriges
Blåbandsförenings första period var L. en af de mäst
värksamma medlemmarne inom densamma. Han var ledamot
af värkställande utskottet ända till år 1901. En del af
1887 och 1888 var han desslikes redaktör för tidningen
Blå Bandet. Under senaste åren har L. varit värksam
medlem af templarorden. Han har hållit många
nykterhetsföredrag under årens lopp i olika delar af landet och i
sina tidningsorgan mycket kraftigt befrämjat
nykterhetsrörelsen. Ett par af honom författade nykterhetsskrifter
hafva blifvit spridda i ganska stora upplagor.
Äfven i poetisk form har L. strött omkring sig åtskilligt
i nykterhetsväg. Den i en del sångböcker införda: »Upp
till vapen, bröder alla» etc, torde vara rätt mycket bekant,
och hans poem: »Värre än juten» och »Flugan i
vinglaset» bruka stundom läsas vid nykterhetsfäster.
Ett mycket märkligt initiativ var det som L. tog, då
han år 18— i Sundbybergs blåbandsförening genomdref ett
beslut om en petition till regeringen att på grund af då
gällande höga brödpris inställa brännvinsbränningen i riket.
Denna petition blef sedan antagen af ett stort antal
nykterhetsmöten i hela landet, och L. var med vid dess
framlämnande till konungen. Ehuru rörelsen icke hade åsyftad
värkan, var den dock ingalunda betydelselös. Regeringen
fick sin uppmärksamhet riktad på saken, och för
nykterhetsfolket innebar det en kraftig uppryckning, och en
erinran om, hvad de kunde ha rätt att begära och fordra af
landets regering i visst fall. L. var den första
förbudskongressens (1896) sekreterare och redigerade kongressens
förhandlingar.
Som synes, har L. varit en ingalunda o värksam kämpe
under de omkring 30 år han stått i den absoluta
nykterhetsrörelsens led. Guld och ära har han ej fått mottaga,
men ett tack torde nykterhetsfolket i Sverge ha
anledning gifva honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
