Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE.
i ena eller andra afseendet har emellertid alltid högt
uppskattats af de loger, som haft förmånen af densamma.
Oskar Petersson utgör ett typiskt bevis för den
satsen, att människan är en motsats till sig själf. Vid första
bekantskapen förefaller han vresig, butter och tvär, och på
talarestolen drar han med kraft fram samhällseländet i
bjärt-belysning, ej skrädande orden, då det gäller att bestraffa
och fördöma vårt folks nationallyten, och som
ordenssekreterare förstod han, figurligt taladt, att piska lättjan,
slöheten och oordentligheten ur kroppen på dem, som höllo
på att försoffas. Men i sällskap med goda vänner och
kamrater är han uppsluppen och munter, gemytlig och
underhållande samt har ständigt något inträssant att berätta
ur sitt lifs rika erfarenheter. Vid närmare umgänge med
honom lär man sig allt mer och mer älska och beundra
det varma, känsliga hjärta, som klappar under den sträfva
ytan.
Sverges goodtemplare förstå kanske bättre än andra
människor att sätta värde på sina tuktomästare, och det
torde ej funnits någon af ordens tjänstemäniSverge, som varit
på en gång så fruktad, afhållen och högaktad som Oskar
Petersson. Då han vid årets storlogemöte i Sundsvall
gästade mötet, mottogs han ock af mötesdeltagarna med
formligt jubel.
Vän af ordning och skick, har P. städse varit en
oförsonlig fiende till dans och liknande tillställningar inom
good-templarorden, och under sin ordenssekreteraretid sökte han
ofta stäfja dylikt ofog. I en uppsats i »Minnesblad vid
Gestriklands distriktloges af I. O. G. T. io-årsdag 1895»
yttrar han rörande denna sak bl. a. följande:
»Man ömmar, och det med rätta, för ungdomen, bland
hvilken man söker värf va så många rekryter som möjligt. Men
med-let; hvarmed man söker vinna och behålla denna rekrytskara, är
ofta nog: nöjet, »det roliga». Och mångenstädes har man gått så
långt att detta »roliga» blifvit det hufvudsakliga af logearbetet.
Att nu hvad som i värkligheten kan vara ett godt och
välbehöf-ligt förströelsemedel icke bör kastas bort, det är ett. Men ett
annat är att så hålla på »roligheterna», att det allra viktigaste så
försummas, att det ena nödvändiga rent af synes osmakligt för
det af »roligheter» blaserade flertalet. Följden af en sådan metod
blir helt enkelt, att de äldre, som behöfva och skulle vara
mottagliga för en allvarlig påvärkan i helnykterhetsriktning,
försummas för den rolighetstörstande ungdomen, som å sin sida, då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
