Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beatrice Dickson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dickson, fru Willdgren, fröken Maria Lagerhjelm och fröken
Katie Wennys det första kvinnliga nykterhetsförbundet i
vårt land under namn af Svenska kvinnors evangeliska
nykterhetsförbund. Det afsåg först att utgöra ett förbund för
svenska kvinnor, som redan värkade för nykterhetssaken,
men på våren 1902 utvidgade det sitt fält och började
värka utåt. Dess medlemsantal har sedan dess ökats med
omkring 400 och utgör nu mellan 500 och 600.
Förbundet har lokalafdelningar och ombud i olika delar af
landet.
Fröken Dickson har nedlagt ett storartadt arbete för
detta förbund, företagit en mängd resor rundt hela vårt
land och hållit föredrag samt sökt inträssera just den
bildade klassens kvinnor för nykterhetssaken. Då hon är
en ypperlig talarinna, har hon också säkerligen lyckats
öfvertyga mången kvinna om nödvändigheten af att helt
afstå ifrån bruket af de alkoholhaltiga dryckerna.
Vid det nordiska nykterhetsmötet i Stockholm 1902
talade fröken D. om den svenska kvinnan och
nykterhetsrörelsen. Ur detta tal anföra vi följande brottstycke för
att gifva en föreställning om fröken Dicksons klara tankar
och varma, vida syn på förhållandena:
»Är det behöfligt att drifva nykterhetsvärksamhet bland
kvinnor? På denna fråga är jag, tyvärr, tvungen att svara ja, och
det mycket bestämdt. Vi ha hört, huru från alla håll på
nykterhetsområdet allting synes gå framåt, åtminstone såsom ett helt
betraktadt. I går hörde vi huru vid lägerplatserna allt har
förändrats till det bättre. Och så höra vi jämt. Men det är ett
område, där förhållandena icke äro bättre, och det är bland de
svenska kvinnorna. Där tilltager bruket af rusdrycker månad för
månad och år för år. Vi kunna icke peka tillbaka till våra
mormödrars och farmödrars tider och säga, att det är bättre nu än
då; tvärtom. Jag mins t. ex. de champagneglas, som begagnades
hos mina morföräldrar, smala, små glas, som rymde så litet;
sådana användas ej nu, utan stora, långa — ty man upptäckte att
det mästa i de små glasen var fradga — och nu drickes ej ett
utan flera sådana stora glas. Det drickes mycket mera nu än i
min ungdom. Jag kan nämna, att en herre som känner en stor
del af Stockholms societet, till mig yttrat: «Vi herrar förvåna
oss ibland öfver huru mycket vin damerna tåla.» Detta är ett
sorgligt vittnesbörd. Det är icke endast champagne och andra
viner damerna dricka så mycket; detsamma gäller äfven ölet.
Bruket af öl har tilltagit i oerhörd grad bland de svenska
kvinnorna. När den gamla nykterhetsrörelsen riktade ett upprop till
den svenska kvinnan, hette det, att hon skulle göra sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
