Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotthilf Stéenhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En af hans söner, stadsläkaren i Sundsvall G.
Stéenhoff, har liksom fadern, hvars talarebegåfning han ärft,
ställt sig i nykterhetskämparnes led och på flerahanda sätt
främjat nykterhetssträfvandet.
Gotthilf Johan Wilhelm Stéenhoff föddes i Karlshamn
den 9 mars 1859, blef student i Lund 1878, med.
kandidat i Stockholm 1883 och med. lic. därstädes 1887.
Bosatte sig 1887 som praktiserande läkare i Sundsvall, där
han 1888 blef fängelseläkare och 1899 utsågs till andre
stadsläkare, (fattigläkare).
Denna hans läkarevärksamhet gaf honom rikliga
tillfällen att iakttaga, hvilken stor roll rusdryckerna spela som
orsak till brottslighet, fattigdom och sjukdom, och det dröjde ej
länge, förrän d:r S. började på allvar studera alkoholfrågan.
Sina studier och erfarenheter på detta område har han
gjort fruktbärande genom talrika nykterhetsföredrag, af
hvilka en stor del hållits på landsbygden i Medelpad. 1901
och 1902 höll han på uppdrag af Sv. nykterhetssällskapet
föredrag i alkoholfrågan vid ett flertal h. allrn. lärovärk,
folkhögskolor och lägerplatser. Dessutom har han skrifvit
åtskilliga nykterhetsartiklar bl. a. i Reformatorn och Mimer,
I sistnämda tidskrift publicerade han 1905 en inträssant
uppsats — »Kommunalstatistik i alkoholfrågan» — hvari
han redogör för de statistiska undersökningar, som han
värkställt på orten, där han har sin värksamhet, för att
utröna rusdryckernas förhållande till fattigdom, brottslighet,
sjuklighet och dödlighet.
Han yttrar däri bl. a.: »Hela detta system med
bötfällande af berusade kunde nu, synes det mig, vara moget
för en grundlig revision. Hittills ha alla olika försök, som
gjorts att med straff mot superi hindra detsamma, varit
fruktlösa. De måste detta bli, så länge lagstiftningen
omhuldar frestelserna, och straffen göras så föga psykologiskt
öfvervägda, så litet upphjälpande, som alltjämt varit fallet.
Att gräfva gropar och lägga ut snaror å gatorna, och, när
någon sedan där faller, säga till honom ungefär så här:
»Jaså, ni föll, det var icke meningen; böta eller i fängelse!»
dylikt handlingssätt skulle anses nedrigt. Men samhällets
uppträdande gentemot berusade tyckes ej skilja sig mycket
härifrån».
D:r S. framhåller, att om myndigheterna mera än nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
