Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 20. 15de oktober - Ernst Ahlgren (efter »Framåt«)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan jag icke kommendera öfver, men så taler jag lågt och långsamt,
det låter bara som om jag vore trött; ocli så har jag icke fallit ur
rollen af träbeläte. Om då den andre med ett enda raskt tag kunde
rycka upp mig ur det der, så skulle jag med ens bli en menniska.
Men så rask är det sällan någon som är. Och så stannar det hela i
kälkborgerlighet".
Efter konfirmationen blev hun guvernante, og det var hun indtil
hun i semptember 1871 blev gift med en allerede den gang aldrende
mand, postmester og bankdirektør Benedictson i Hörby, enkemand med
sex børn. Om det er sit ægteskabs historie, hun har fortalt i „Pcnge",
er tvivlsomt. Saa sagde hun altid, at hendes livs historie først vilde
udkomme efter hendes død. At omtale hendes ægteskabs ti første aar
hører ikke herhen, men man maa vel antage, at hun i den lille by og
snævre krecls følte sig tilmode som en svane i en andegaard.
Saa blev hun syg. En knæskade fængslede hende til sengen i
to aar, men disse to lange aar blev for hende en udviklingens og
befrielsens tid. Hun nød den tvungne ro ; hun arbeidede og lagde
her den egentlige grund til sin fremtidige forfattervirksomhed ; thi en
del smaating, som hun tidligere under et andet pseudonym havde
indsendt og faaet optaget i bladene, fandt hun seiv at være uden al
betydning. Hendes mand elskede hende høit, men taalte ikke, at hun
skrev, derfor antog hun forfatternavnet Ernst A7il.gren, og ingen anede
i lange tider, at der skjulte sig en kvincle under dette mærke,
seiv holclt hun den gang for sin mands skyld strængt paa pseu
donymet.
Ved juletid 1884 udkom „Fr.ån SMne", en novellesamling, som
først henledede opmærksomheden paa forfatteren ved „dens ligefremme
ærlige stil, den modne, besindige opfattelse", og henad foraaret 1885
»Penge", der vakte saa stor og saa berettiget opsigt. En anmelder i
„Fyris" skriver om den: „Man kallar vår tid arbetarens och kvin
nans århundrade. Här i norden kunde den må hända med än mera
skäl næmnas äktenskapets; ty arbetarerörelsen har ännu endast svagt
berört oss, och hittills åtminstone har kvinnofrågans allra vigtigaste
form varit spörsmålet om kvinnans myndighet och värdighet på den
plats, som nog för henne är den bästa och lyckligaste, makans och
moderns. Och är -detta sant, då är „Pengaru för visso ett ord i
sinom tid, ett ord sagdt just på den tidpunkt, då det kan bilda en
lem i en hel, organisk bildningsutveckling. Den är en bok, som
bygger vidare på den förädlade uppfattning af kvinnan, som särskildt
är vår tids och vårt lands. Den, som vill säga sig känna clet andliga
lifvets rörelser i vårt fosterland, sådana de för närvarande te sig,
den kan ej med skäl göra ett slikt anspråk utan att ha gjort bekant
skap med Ernst Ahlgrens nya berättelse".
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
