Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 20. 15de oktober - Ernst Ahlgren (efter »Framåt«)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är till ytterlighet skeptisk, har alltid varit det och aldrig
känt någon „ skuffelse" vare sig i „vänskap" eller „kärlek". Tvärtom:
det har händt att lifvet en eller annan gång gifvet mig mer än livad
jag gjort mig räkning på".
jag är så missmodig att jag kunde gå från hela veriden ocli
begrafva mig i en håla, och det fast jag kan prata och skratta när
jag träffar menniskor —•
— • —. Åh jag är så trött på lifvet och ändå vill jag inte uppge
det ännu. ———— —• ———
—— jag vill så gerna vinna menniskor. Jag är riktigt girig
derpå. Jag behöfver andras tillgifvenhet, just derfor att jag sjelf har
så litet att ge; jag är en sådan fattig stackars skeptiker. Inte als
af den sorten som är sig sjelf nog —
lifsleden är värre än vanligt och den hindrar allt arbete.
Men bry er inte om det, det kommer öfver mig periodvis, en till
fällighet kan våcka mig upp ur dåsigheten, och jag vet sjelf äfven
nu att jag skall vakna upp derur. Och då lefver jag igen".
Hun elskede sit arbeide over alt, tænkte ikke paa andet, levede
ikke for andet; alt var for hende smaating i sammenligning dermed.
„Jag önskar att hela verlden visste hur jag är, att jag kunde bli
uppfattad sådan jag är: en arbetsmyra, könslös som de. Erotiken
hör till det förflutna; det närvarande och framtiden är arbete, ingen
ting annat än arbete —
— jag älskar mitt arbete så högt och begär ingenting bättre
än att få egna mig helt åt det".
Efteraaret 1887 udkom en samling „Folklivsbilder" ogsaa oversat
paa dansk. I løbet af vinteren har hun skrevet er par skuespil fær
dige. „ Teorier" og „Romeos Julie". Det første tænkte hun dog ikke
paa at lade komme frem. Hun var ikke tilfreds med det. Sine
literære efterladenskaber har hun testamenteret hr. Axel Lundegaard,
sammen med hvem hun i 1885 skrev skuespillet »Final".
I mai 1885 skriver hnn:
Juni 1885:
Hun skriver derom i september 1885:
Mai 1886:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
