Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 6. 15de marts - Om qvinnornas inflytande på historiens gång (af F. G. Palmén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
utsågs ät tsaren: Ifrån hela Ryssland hemtades adelsjungfrur i hun
drade tal till förevisning, på det herrskaren bland dem skulle välja åt
sig den bästa, och den valda var utsatt för många intriger och faror
ända tills hon genom trolofning och vigsel erhöll en betryggad ställning.
Men, ehuru valet af tsaritsa skedde på detta, om en hästmarknad på
minnande sätt, berodde hela slägtens jordiska lycka, emellanåt äfven
tsarens blifvande regeringssystem af detta val, också detta ett bevis
för huru stort qvinnornas inflytande äfven i dessa onaturliga förhål
landen kunde vara.
Men dessutom framträder den ena qvinnan efter den andra pä den
ryska historiens skådeplats för at lemna kännbara spår af sitt infly
tande. Åren 1533 —3B regerade enkestorfurstinnan Helena Glinska med
större skicklighet än på långa tider förut eller efteråt någon man, och
huru skarpt än hennes vesterländska uppfostran och sjelfva idén om
en qvinlig regent stodo i strid med ryska folkets tänkesätt, sä hade
hon sannolikt länge fått verka till gagn för Ryssland, om icke en för
tidig död omintetgjort detta. I början af sjuttonde århundradet inver
kade den förste falske Dmitris gemål, polskan Marina kännbart på sin
tids händelser, och vid slutet af samma århundrade, då Ryssland sam
tidigt hade t. o. m. tvenne tsarer, den blödsinte Ivan og den minder
årige Peter,- så var i sjelfva verket deras snillrika syster Sofia Alexe
jewna den, som höll regeringstyglarna i sin hand. Hon var äfven syn
nerligen lämplig dertill, om ock Peter den stores oförlikneliga snille i
sinom tid gjorde Sofias åsidosättande möjligt ja t. o. m. önskligt.
Men under nästa århundrade blir saken först fullt tydlig. Då synes
det ryska folkets fordna tänkesätt hafva så fullkomligt förbytts, att
tronen förbehålles nästan uteslutande åt det qvinliga könet.
Frånräknadt helt korta mellantider, då Peter 11. och Peter 111. till
namnet regerade, har Ryssland oafbrutet ända från Peter den stores
död till Pauls uppstigande på tronen, således i sju årtionden, regerats
af qvinnor. Katarina I. var till börden ett annat lands undersåte, hade
som fånge blifvit Menschikows och sedan tsarens älskarinna och seder
mera gemål, men kunde först som enkekejsarinna erhålla makt. Anna
Ivanowna, som icke var berättigad att ärfva krona, blef
etter Romanowska ättens siste manlige ättlings död herskarinna, och
ganska lätt omintetgjorde hon de inskränkningar, medelst hvilka aristo
kratin hade velat begränsa hennes handlingsfrihet. Under tider, då de
flesta ryssar helst ville återvända til de gammalryska och moskowska
förhållandena, samt öfverlemna Petersburg åt ödeläggelsen, satte hon
tyskar till landets herskare och fortsatte Peter den stores politik. Värre
gick det hennes efterträdarinna: Anna Leopoldowna blef jemte sin son
offer för ett växande tyskhat och en sammansvärjning, men hon efter
träddes åter af en qvinna, Peter den stores dotter Elisabet, hvars re-
Nylænde, 15de marts 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
