Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 17. 1ste september - For skole og hjem - Fri! (x.) - Møens Klint (B. M.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imponerende og opløftende — en sang om et begreb, som vi i byens
smaalighed og travlhed glemmer — det uendeligt gode, det uendeligt
skjønne, det uendeligt store.
Men tyve mile borte fra byens travlhed og larm, i furulien, mel
lem lyng og kampesten, hvor en alen i firkant indeholder en verden
af skjønhed og vidunderlig kunst, hvor den lille fløielsbrune orm med
sine gyldne ringe nyder tilværelsen uden sidetanker, hvor blaaklokken
svinger og straaene vifter, hvor blaabær og tyttebær udfolder sig og
modnes og tørrer bort igjen, uden at bekymres eller at bekymre nogen,
hvor de store grene svajer, og skyen svæver sagte ovenover, hvor
havet langt, langt ude skinner i solglanse n og gaar i ét med luften —
der, ja der kommer hint herlige begreb igjen — kald det hvad du vil»
jeg kalder det Gud — der kommer det igjen med stor fred og
stor glæde.
Jag hoppas, att Ni ej har något emot, att jag här från Möens
Klint sänder Er en liten epistel.
Den borde bli ljus och varm då allt särskildt idag ter sig så här
ligt, det är en af dessa oförgätliga sommardagar med hög blå himmel
och luften dallrande af värme.
Jag har hela tiden lefvat på mina minnen från Norge förra som
maren, och har man så nyligen inandats fjellluft, sett ut öfver vid
derne, sett en solnedgång från fjellet, så har man derefter bra svårt att
bli tilfredsställd, man återföres ständigt och ständigt till denna höga
luft, till denna tankarnes frihet som är en följd af den storslagna
naturen.
Men, det var ej om Norge jag skulle tala, det känner Ni alltför
väl till, det var min mening att föra Er litet omkring pä Möen och
jag tror, att om jag egde en god penna, skulle Ni ej ångra Er utflykt.
Kl. 8 på morgonen gick ångbåten från Kiøbenhavn, men som
vädret ej var särdeles godt, hade jag ej goda utsigter i Kjöge bugt,
dock, efter några små obehagligheter ankom jag till Stege kl. 2, der
jag tog skjuts ut till Klinten.
Vägen från Stege är tämligen enformig, och hade jag ej haft en
så pratsam och treflig kusk, hade turen varit allt annat än upplifvande,
Käre redaktör!
Nylænde, iste septbr, 1892.
Möens Klint.
235
-tr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
