Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 21. 1ste november - En blick på qvinnans ställning (af fru E. Stenius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning i samhället bestämde, om barnet föddes fritt eller som slaf. Män
nen och staten uppfostrade sönerna. I den gamla historien bestod
qvinnans ärelystnad i att föda så många barn som möjligt, isynnerhet
gossar. Derför måste enligt judiska lagen en qvinna vara ända till
sju bröders hustru, såsom vi läsa i bibeln. Derför gingo Loths döttrar
om natten in til sin fader. Derför trodde sig Judas sondotter berät
tigad att klädd till sköka sätta sig utanför stadsporten för at förlsda
sin gamle svärfader, tills hon värkligen med honom fick en länge efter
längtad arfvinge. Derför biföll Lea till förslaget att beslöjad gå in till
Jakob, ehuru hon visste att han älskade Rachel. Derför gåfvo den tidens
qvinnor, likasom nu mormonerna, sina tjenarinnor åt männen, för att
hjelpa hustrurna att föda barn åt dem, såsom t. ex. Sara gaf Hagar ät
Abraham, och vredgades sedan då dessa stackars slafvinnor yfdes öfver
sitt moderskap. Rachel och Lea födde barn åt Jakob i kapp med sina tje
narinnor, stundom afundsamma stundom stolta. Och att dessa barn ej
ansågos som oäkta, bevisar den omständighet, att alla dessa tolf söner
(om döttrarna var det ej fråga) ännu hålles i ära såsom Israelitiska
folkets förfäder, och deras namn lära sig skolbarnen i hela kristen
heten ännu i dag.
286
Vi höra så ofta att qvinnan aldrig blifvit förtryckt. Men var det
icke ett af de värsta slag af förtryck, att hon icke hade något annat
värde, än det hon fick genom sin man eller sin son?
Vi veta att qvinnan i Rom kom till en någorlunda stor frihet och
värdighet, att hon en tid hade eganderätt, t. o. m. som gift osv. Men
öfriga samhällsförhållanden stodo då så lågt, qvinnorna voro så för
derfvade, så utan bildning till själ och hjerta, att icke ens en blick på
denna tid kan skänka någon uppmuntran, ehuru ädla typer bland
qvinnorna då, som alltid, förefunnos.
Under medeltiden, då den kristna läran hade bordt upplysa sin
nena, kunna vi ännu icke upptäcka några synnerliga framsteg i af
seende på qvinnans ställning. Stundom anses hon vara en gudom
lighet, som jungfru Maria, stundom ett helgon, som Brigitta, stundom
riddarens hjertas „dame“, men qvinnan af folket, d. v. s. det stora
flertalet qvinnor fick lida outsägligt af fattigdom, fick arbeta tungt och
bära slafvens börde. De voro ständigt föremål för sina herrers lustar.
Det fans riddarborgar, om hvilka det heter i historien, att derifrån
aldrig någon jungfru undkom ren, i fall hon till sin olycka råkat
komma dit in. Byarna voro fulla af mäktiga mäns oäkta barn, och
ädelt blod flöt i mången slafs ådror. Icke ens qvinnorna ide högsta
kretsarna hade någon betydelse för samhället. Klädda i silke och
guld sutto de och broderade eller spunpo tillsammans med sina tjenar
innor såsom fåglar i en bur, suckande och älskande. Hertiginnor och
tjenarinnor, konungacjöttrar och slafvinnor, aUa voro ungefär på
Nylænde, iste novbr. 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
