Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 21. 1ste november - En blick på qvinnans ställning (af fru E. Stenius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma utvecklingsståndpunkt. Hela deras verld var en känsloverld,
och der härskade mannen. Den i hvars sinne religionen ej spridt sitt
ljus, dens lif var utan innehåll. Biktfäderna styrde genom qvinnans
samvete mången familj, ja t. o. m. riken. Och ack, denna styrelse!
Den var sträng och hopplös. Huru olycklig en katolsk prest och bikt
fader kunde göra qvinnan, beskrifves t. ex. i den allmänt kända
historien om familjen Schönberg Cotta. Kärleken och familjen var
det enda man lemnat qvinnan, men kärleken var en skam, äkten
skapet en oren förbindelse, födande af barn var icke en ära, utan en
skam. Så lärde munkarne. Den arma modern i familjen Schönberg-
Cotta hade som ung älskat och gift sig, hon hade en god man och
välartade barn, men det oaktadt led hon outsägligt. Hon blygdes, hon
fruktade att hennes egna barn skulle förakta henne, för att hon födt
dem till verlden. Låtom oss betänka hvilket qval detta var! Hon
hade en syster, en helig syster i ett kloster. Hon hade icke förnedrat
sig genom giftermål!
Denna omständighet visar oss att icke ens äktenskapet, hemmet
och moderskapet under alla tider ansetts som qvinnans heligaste pligt
eller egentliga kallelse, oaktadt många tro att så varit. Många exem
pel finnas härpå. Hela’ medeltiden uppfattade icke äktenskapets höga
betydelse och qvinnans verkliga värde. Det är ju bekant att Heloise
sade till den ryktbara Abélard, som ville gifta sig med henne: „er
hustru vill jag ei blifva, hellre er älskarinna". Kunde väl qvinnan
under sådana förhållanden gå framåt eller vinna någon ställning i
samhällett ?
Efter medeltiden finna vi på historiens blad krig, endast krig, fat
tigdom, sjukdomar, okunnighet, råhet, hunger och orättvisa. Låtom
oss betrakta t. ex. nordens historia. Var det underligt om qvinnorna
fingo lida under sådana förhållanden? Var det underligt om gamla
qvinnor under sådana tider brändes som hexor? Var det underligt
om qvinnorna voro lika råa som männen och om de utförde sådana
bragder, som t. ex. de österbottniska qvinnorna, hvilka slogo sol
daterna med såstången och stoppade dem i vaken? De vekare bland
dem hade nog en qvinnas hjerta, men det blödde och glödde under
hämdlystnad.
Alltid då förhållandena tillstadt qvinnan at vara ädel och modig,
har hon också varit det. Men som ofri har hon varit slafvinnan, som
ej kunnat annat än „tigga eller kokettera", såsom en viss författare
har yttrat.
En ny tid grydde. Katolicismen hade omsorgsfullt qvarhållit fol
ken i mörker. Lutherdomen derimot spred ett klart ljus öfver alla de
länder, der den vann insteg. Luthers stoia tanke att göra bibeln till
folkens egendom medförde åt dem läskunnighet, hvars följder voro det
Nylænde, iste novbr. 1892. 287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
