Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanland sig en hel vinter i Finland. Detta skulle han troligen icke
hafva gjort hos ett folk, hvars tungomål han icke skulle hafva
förstått. Agne åter förmälde sig med Skjalf och hon bad honom fullgöra
en plägsed, som var fullkomligt svensk — ja, man skulle till och
med hafva ansett för en vanära att försumma den: det var att göra
graföl efter hennes fader.
Alla i dessa berättelser förekommande namn äro fullkomligt
svenska, och ifall man äfven vill gifva dem en mytisk eller symbolisk
tydning, så återstår likväl alt det öfriga som talande bevis för en
gemenskap med stamförvandter.
Med de språkliga företeelserna och sagorna öfverensstämma på
ett märkligt sätt de resultat, till hvilka den arkeologiska forskningen
kommit. Man har nämligen från den äldre järnåldern funnit en stor
mängd redskap m. m. så fullkomligt liknande de skandinaviska, att
man måste antaga, att ett folk, besläktadt med svenskarne, då bott
i spridda kolonier i västra Finland samt utmed kusten ända till
Kym-meneälf, ja ännu längre österut på en och annan ö eller holme.
Som ofvan nämdes bo och bygga svenskarne i Nyland i
skärgården och på en 2—3 mil bred kuststräcka från Hangöudd i väster
till Kymmeneälfs mynningsarmar i öster. Enligt 1880 års statistiska
tabeller utgöres deras antal af 101,912 personer.
Trots koloniernas höga ålder, trots folkets ringa antal och
svagheten i det geografiska läget, bar den svenska allmogen i
förvånansvärd grad bibehållit det för dess stam egendomliga och säregna.
Redan de svenske nyländingarnes yttre vittnar om deras svenska
härkomst. Mannen är oftast reslig till växten och smärt, med ljust eller
brunt hår, blå eller grå ögon och ett lifligt ansigtsuttryck. Kvinnan
är äfven oftast lång och välväxt samt har, i synnerhet i vissa socknar
såsom t. ex. Pojo, vackra och regelbundna anletsdrag.
Den svenska allmogen i Nyland är ett lifligt och hurtigt folk,
som med raskhet griper an sitt arbete och med fart låter det gå
undan. „Under1 sång och muntert glam förrättar den svenska
allmogemannen ofta de tyngsta arbeten. Däri är han mycket olik sina
betänksamma och tungsinta landsmän, de finska tavasterne, hvilkas brist
på lif och fart i arbetet dock ersättes af deras lugna och sega
uthållighet. I det svenska Nyland äro lättingar och arbetsträlar lika
sällsynta. Det i finska orter så vanliga nationalnöjet att sofva, om
sommaren på någon väl solstekt plan, om vintern utsträkt på den varma
ugnen, äger ingen stor lockelse för den svenske nylänningen, men få
äro ock de, som åt arbetet frivilligt och för förtjänstens skull egna
*) Aftryck ur A. O. Freudenthals uppsats Om svenskarne i Nyland i
tidskriften Land och Folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
