- Project Runeberg -  Nyländska folkseder och bruk, vidskepelse m.m. /
16

(1889) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

företeelser osökta skola träda oss till mötes. »Den1 vändpunkt i en
människas lif, då bon valt sig en hjärtans kär, som hon sluter sig
till med hela sin själ och i hvars lycka hon ser sin egen, då hon
be-slutit att med den älskade dela bo och härd för en hel lefnad, är af
alt för stor vikt såväl för henne själf, som för det hem, där hon vuxit
upp, för att den skulle kunna förlöpa i hvardaglig enformighet, ntan
att gifva upphof till någon särskild yttring af fröjd, något särskildt
firande af det ögonblick, då förbundet afslutas och hemmet lämnas
för det nya boets byggande. Bland svenskarne i Nyland finnes icke
häller någon högtid, utom de kyrkliga, som vore mera vördad,
eftersökt och värderad, än bröllopet. Detta är här icke mera en enskild
familjefest, hvari endast de älskandes släktingar och närmaste
umgängesvänner få deltaga, utan en hela bygdens gemensamma
glädjehögtid. Ung och gammal vill gärna se fröjden och ståten i
bröllopsgården, ingen skyr vägens längd, och få återvända, som icke fått taga
sig en sväng i den muntra dansen eller druckit en klunk ur det
gästfritt fylda ölstopet. Att sålunda objuden komma till bröllops anses
ingalunda opassande, utan tvärtom tyckes det deltagande af både
nyfikenhet och välvilja, som „snakarana eller „siarana visar, själffallet
och naturligt hos allmogemannen."

Men för att icke gå händelsernas gång och utveckling i förväg
skola vi börja med

a) Frieriet.

Det är hos den svenska allmogen sällan ögonblickets tycke, som
blifver det afgöraude, utan valet föregås och efterföljes af en lång
betänketid (= „frfantidn“). Då den unge mannen fattat tycke för en
flicka, och af hennes blickar eller på annat sätt skaffat sig visshet
om dén utvaldas hjärtelag samt kunnat utröna hennes tanke och
mening, växla de dessa löften, som icke äro till för en tredje, men hvilka
ständigt återljuda i de lyriska visorna.

Sedan ungersvennen förvissat sig om sin flickas kärlek, gick han
vanligen förr och går ännu någon gång åtföljd af någon gift frände
eller umgängesvän, som han utsett till sin talman, (= „talumann“) till
hennes föräldrar, för att af dem få högtidlig bekräftelse på hennes
löfte. Emellanåt åtföljes han af tvänne talmän.

Fästman och fästmö hälsa på hvarandra liksom tvänne för
hvarandra fullkomligt likgiltiga personer. Under det talmannen
underhandlar med föräldrarne, är fästmannen själf en ovärksam person.
Men förklara då dessa, att de icke hafva något emot den förbindelse,
som talmannen föreslår och vidhåller flickan sitt löfte, förenar fadern

11. Othmans föredrag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:42:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nylsedbruk/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free