Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karlens barn, samt kommer därför af faderlig omtanke redan tidigt
öfverens med någon gammal vän, jämgod med honom i stånd och
förmögenhet, om en framtida förbindelse mellan deras barn utan att
taga dessas tycken och önskningar i betraktande. Dock blifva dessa
oftast till sist de afgörande.
Ofvanstående förhållanden skildrar en i Lappträsk upptecknad
visa rätt träffande sålunda:
Och skulle det sig i världen hända,
Att jag tycke för en flicka får,
Så komma kärngar som de vore sända,
Och de säga både si och så,
Den ena säger att hon int är ärlig,
Den andra säger hon är så förfarlig,
Den tredje säger, att hon int är rik,
Den fjärde säger hon är modern lik.
Men är hon fattig eller är hon riker,
Blott hon inte dyra löftet sviker,
Eller (Blott ej barnet uti vaggan skriker),
Mitt största nöje jag till henne har,
Till dess jag lägges ned uti min graf.
Alla de öfriga släktingarne rådfrågas äfven, dock blott för
formens skull; ty sällan har deras afvoga stämning kunnat upphäfva det
tilltänkta giftermålet.
De unga gifva sig vanligen icke ro att länge gå skilda och
väntande, utan fästmannen hastar ofta närmast följande lördag med
sin talman till prästgården, för att låta i kyrkan följande dag kungöra
den tillärnade förbindelsen eller, såsom det heter, för att taga ut lysning.
På flere orter är denna förd förenad med ett slags hyllning åt
lysning8mäunen, bestående däruti, att de öfveralt, där de resa fram,
hälsas af vänner och bekanta med skott från bössor och musköter.
På några orter (t. ex. i Borgå socken) företager sig byns ungdom att
under natten före den dag, då brudgummen reser till prästen,
förfärdiga ett slags trähäst och ställa den färdigt förspänd framför
brudgummens trappa, äfven detta som en väntjänst från forna kamrater.
Äfven i prästgården är det vanligen talmannen, som hela tiden
för ordet å fästmannens vägnar. För det hedrande besvär, som de
unga åsamkat honom, är bruden skyldig att gifva honom i gengäld
en skjorta (»talumanssörton"), strumpor och band och vantar, hvilka
hon med egen hand förfärdigat. På kvällen samma dag återvända
lysningsmännen till brudens hem och medhämta då — ifall de bo
i närheten af en stad — föstmansgåfvorna, som bestå i en ring, en
psalmbok och en sjal. Genom denna gåfva bekräftas yttermera tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
