Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för de fattige. Tallriken, som gör sin vandring bordet rundt, fylles
under sin fård från den ena till den andra bland bordsgästerna med
mer eller mindre frikostigt gifna penningebidrag. Detta kallar man
„ti tjor upp päggara eller med andra ord „uppbära kollekten“.
Därefter uppstiga gästerna, tacka Herren för den mat och spis
de åtnjutit och skingra sig för att dricka kaffe och lämna rum åt dem,
som ej fått plats vid första serveringen. I1 denna andra måltid (= „te
anan löusn“) deltaga brudens föräldrar och det öfriga husfolket.
Sedan borden med sina bördor blifvit undanskaffade, kringbjudes
vin åt de förnämligare gästerna, och prästen håller vanligen ett tal
till det unga paret, men man ser på gossarnes och flickornas oroliga
och väntande blickar, att de hoppas det talet ej må blifva långt, och
man hör redan spelmännen sakta gnida fiolerna för att få dem i
stämning, och — så börjar dansen, som fortgår med få afbrott till kl. 4
eller 5 följande morgon. »Först1 dansas polonäs, i hvilken bruden
föres af talmannen och sätan af brudgummen; under dansen ombytas
damerna. Sedan dansas under aftonens och nattens lopp å orten
brukliga danser, nämligen vals, polka, polka-masurka, jänka, fransk och
svensk kadrilj, fyrkant, lilla svägerskan, skotska, kasakska, tre och
fem man engelska samt hambopolka. I dansen deltaga med »fräsande
fröjd" både gamla och unga och man ser ofta gamla gubbar och
gummor med lust och gamman svänga om alt hvad de styfva benen förmåa.
Bruden och brudgummen hafva mellan danserna sin plats på
långbänken midt emot ingångsdörren. Framför dem är på några orter
stäldt ett bord, det s. k. „brubördaa, öfverdraget med en hvit duk, på
hvilket en öfvertäkt tallrik döljer den skärf, som hvarje bröllopsgäst
här offrar åt den fattige. Äfven den fattige själf undandrager sig icke
denna vackra sedvänja. Tallriken är öfvertäkt, på det den rike icke
må förhäfva sig och tvinga den att rodna, som endast kan lämna en
ringa skärf, men måhända gifver den af mycket renare hjärta. Ofta
stå på brudbordet tillika 2 till och med 4 ljus i stakar, en karafin med
öl samt tobakskardusen, ur hvilken hvarje rökare stoppar sin pipa.
„Ej1 långt från detta bord vid sidoväggen är spelmännens plats.
Instrumenten utgöras af två fioler, stundom äfven af en klarinett.
De äldre gubbarne (= bisanau) sitta för det mesta i
hvardags-stugan och dricka med värden vid det s. k. „bisabörda“, där såväl
brännvinsflaskan som ölkipporna aldrig få bli toma utan ständigt
påfyllas.
Så kallade „siar9“, „golvstondarau, eller „snakabisar“ infinna sig,
som redan blifvit nämdt alltid i mängd och upptagas med välvilja i
dansen, få sig väl ock stundom „en tår på tandu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
