Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelse skall gifva folktron stoff till hvarjehanda förmodanden och
gissningar, hvilka blott tjäna till att visa hvilka irrfärder människoanden
gör, då den går utöfver det ändligas gräns. Mången antager, att
människan i samma ögonblick hon dör (nsälas“) ser sitt framtidsöde samt
att hon genom sina miner förråder dess beskaffenhet. Den mera
fördomsfrie finner dock lätt, att de växlande skiftningarna i anletet
framkallas af den olika dödsorsaken.
En folktro af helt annat slag åter påbjuder att aflägsna
fjäder-dynor från dödsbädden för den händelse dessa innehålla fjädrar af
kråk- och höksläktet, (i Helsinge äfven fjädrar af höns) ty dessa
bidraga att försvåra dödskampen.
En och annan mormors mormor eller farfars farfar har midt i
kolmörka natten sett himmeln plötsligt stråla till så att man kunnat
taga upp en knappnål från marken. Följande dag har han hört, att
samma tid någon i byn dött och han visste då, att himmelen öppnats
för den aflidnes själ.
Att dö under en stormig natt har någon gång under äldre tider
kunnat vara i hög grad menligt för den dödes goda namn och rykte.
Bopar den döende under feberyrseln någon person vid namn, tror
man, att han kallar honom efter.
Är likets högra öga öppet, anses det betyda, att en mansperson
af familjen eller eljes från samma gård dör; är däremot det vänstra
öppet, betyder det, att en kvinna snart följer efter.
Draga korpar öfver liktåget, förmodar man att den aflidne dött
osalig.
Då liket är utstäldt i „vakanstuvun“ ser man till att ej späda
barn må bli i tillfälle att krypa under kistan, som uppbäres af tvänne
stolar. Man tror nämligen, att de små under kistan skola se den
aflidnes blifvande framtid, antingen han blifver en arfvinge till Guds
rike eller ock nedkastas i pinorummet samt att de af denna syn till
den grad uppskrämmas, att de förlora förståndet.
Samma tror man förhållandet vara med hunden, hvilken folktron
på grund af dess trohet, som sträcker sig ännu till den aflidne, i
allmänhet tillägger dylika „tjänniggaru. Gräfver hunden en grop i
marken på „manngårnu, förebådar den därmed ett dödsfall. Likaså om
den enständigt några nätter upphäfver ett klagande tjut utanför
någon boning.
Emellanåt hör man förtäljas huru den ena människan är
ovanligt tung vid bortförandet till grafven, så att både hästar och bärare
äro nära att digna under bördan, medan andra åter äro ytterst lätta.
Äfven detta har gifvit anledning till framtidsprofetior och anses den,
som kännes tung, gå ett oblidt öde till mötes. Han är altför mycket
fäst vid det jordiska och det antages, att hans tankar liksom binda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
